söndag 13 december 2009

Proffsdenomstranter i Hopenhagen

Så var det dags att skrämma liv i den gamla bloggen igen. Jag brukar inte skriva från Sverige, men efter en helg i Hopenhagen blev jag sugen på att skriva ner introduktionen för nästa resa, så gott folk, håll till godo med de svenska bokstäverna!

Först och främst, nu har jag gjort vad inte många i vår släkt tidigare lyckats med: jag har inte bara varit i Köpenhamn, utan dessutom sovit över hos Peter och Kira, I DERAS LÄGENHET! Jo det är sant, dom släppte in mej, bjöd på mat och tillsammans inspekterade vi stadens riktiga pärlor så som de ska upplevas. Till exempel drack vi en legendarisk varm choklad på Kalaset, och vandrade sedan igår tillsammans med ca 100 000 andra de sex kilometerna mellan Christiansborg och Bella Center i den stora folkfesten som var klimatdemonstrationen.

Polisen hade laddat rejält, tydligen var 6 500 herrar i uniform engagerade i att visitera aktivister hela vägen från Nörrebro till city och konstapeln undrade artigt om vi tog med några flaskor när vi korsade dammarna.

Vissa ställen stod de nästan i armkrok utanför, speciellt McDonalds, banker och politiska byggnader, de har tydligen varit med förr när kapitalismen har skullat störtas. Men det var väldigt lite de behövde ingripa, det känndes viktigt för oss alla att inte dra negativ uppmärksamhet till eventet så i stället gick folk och log och höll värmen med lite dans på stället. Det var över 500 arrangörer, allt från stora som Greenpeace till små mindre kända och politiska parti, alla ville vara med och många såg till att ha underhållning med sig i form av musik och utklädnader. Så vi gick där allesammans i det fina vädret, diggade lite och hoppades optimistiskt på att rädda vår planet. Det var vackert.

Så vidare till näsa projekt, resa nummer tre i raden till den förlovade kontinenten som så småningom ska ta mig till det lilla landet på ekvatorn där jag numera känner mig så hemma. Resan inkluderar tre för mig nya länder; Argentina, Venezuela och Colombia, och jag kommer börja i Argentina.
Allra längst ner i sydligaste Argentina ligger Tierra del Fuego, eller Eldslandet på svenska. Det ska enligt ryktet vara en av världens vackraste skärgårdar där, isberg som flyter förbi, glaciärer, berg och väldigt få plusgrader ens på sommaren. Här nere lever pingviner och sjöelefanter vilt precis som den mäktiga naturen. Det är inte meningen att allt ska tämjas.
Hade jag varit rik hade jag hoppat på en båt mot Antarktis, men så blir det inte denna gången. I stället ska jag så småningom dra mig upp norrut till Patagonien, ett av världens mest glesbefolkade områden. På en ranch belägen dit inga bussar går ska jag jobba med deras 1 500 får och 40 hästar samt hjälpa till på hostelet i utbyte mot mat och husrum i några veckor innan jag följer den beryktade väg 40 mot Buenos Aires. Mer om den vägen sen när jag upplevt den själv, men kan säga så mycket som att i Patagonien finns det i huvudsak två vägar, en längs kusten och en längs Anderna. Väg 40 löper längs Anderna, är sporadiskt asfalterad men kräver oftast en ordentlig bil med 4 drivande hjul, många dunkar bensin då det knappt finns några bensinstationer och en chaufför med fast tro. Det är den ultimata roadtrip-vägen, de som gjort resan är glada att de kom i mål men skulle inte byta resan mot något annat.

Från Buenos Aires går planet till Ecuador där det blir stranden först, förmodligen mest i Montañita, sen kanske jag försöker klättra upp på Cotopaxi (världens högsta aktiva vulkan) innan jag åker till Quito och träffar gamla vänner innan jag åker vidare till Venezuela. Där kommer jag följa kusten till Colombia, leta efter små ställen och trevliga människor, kanske några bra vågor och en hel del historia.
Resan avslutar jag i USA, först två nätter i Miami, sen två veckor i New York och Boston med Linda. Landar hemma gör jag någon dag innan LilleEmma blir konfirmerad i början av maj.

Det är så långt planerna sträcker sig så här långt, men säkra scheman finns inte i Sydamerika, och jag gillar inte tanken på att planera ihjäl resan ändå, så mycket ger sig längs vägen. Mañana mañana..

tisdag 6 januari 2009

Phuket - Alla talar svenska!

Mina damer och herrar, i stallet for Kent reser jag nu med pappa och hela jattefamiljen, och narkontakt med Perus mer otillgangliga delar har bytts bort mot svenska charterparadiset nummer ett. I Phuket, aven pa lilla Kata beach dar vi bor, kan du ofta bestalla pa svenska, du kan kopa aftonbladet i narbutiken och ga pa kafe och kaka nygraddade kanelbullar.
Till dess forsvar far man namna att det finns mojlighet till surf for den som gillar sma vagor (det ar inte sasong) och som ar bra nog att kryssa mellan badarna, och det erbjuds en del utflykter till den som trottnat pa sandiga handdukar for en dag.
Vi provade pa rafting igar, en tur med vissa brister men speciellt pappa fattade varfor jag blivit sa fralst i den sporten. Och idag har jag borjat ta dykcert, vi far val se om oronen klarar sig hela vagen igenom det.
Om nagra dagar flyttar vi till Phi Phi, dar vi ska forsoka snorkla en hel del.
Familjen halsar saklart till alla, men nu ar dom hungriga sa det ar bast att vi gar och ater..