a mi me gusta Tena

jag har ont over allt, mina ben har fatt en hel del nya blamarken, mina fotter vill inte ga och ar bra mycket med rodrandiga an jag mindes dom och jag har fatt en galen bonnabranna.

jag har helt enkelt haft en av dom basta helgerna i mitt liv, utan krydd! i fredags hade jag brattom som tusan, jag forvantades vara pa andra sidan stan en timme efter att jag slutat skolan, och denna staden ar lang, riktigt lang. alltsa blev det varken lunch eller middag for min del, mer an en banan i taxin. taxinissen verkade jattetrevlig, vi pratade om det mesta (pa spanska!) men efter ett tag borjade jag fundera pa om han inte anda hade kidnappat mej. vi var ute och korde i utkanten av stan pa pytesma gator, och jag tankte att det har blir kanske en dyr resa. men icke, han var precis lika trevlig som han verkade och hade tagit smavagarna for att undvika rusningstrafiken sa att jag skulle hinna i tid.

val pa busstationen vantade Damon fran seattle, Flavia fran tyskland och Andrés som ar lite av ecuadorian och amerikan. resan borjade fint, det var varmt ute sa det gjorde inget att det saknades lite rutor i bussdorren och vagarna var an sa lange av asfalt. det blev morkt, skogen blev hogre och asfalten mer och mer sallsynt. efter ca en timmes eller tva hoppande pa vad som en gang varit en grusvag fick vi stanna i en by som heter Baza och byta dack. antar att det hade hoppat sonder, for er som har akt inlandsvagen pa island kan jag saga att den ar rena autobahn jamfort med standarden har. Baza ar for ovrigt val vart ett besok en fredagkvall vid nio- tiotiden som klockan ahde hunnit bli. da samlas storre delen av befolkningen under ett plattak (ca 30 pers) och lyssnar pa en exalterad prast som skriker sig sonder och samman om jesus och maria och hela koret. antar att han inte kunde prata resten av den helgen, for det var ingen kort predikan. efter ytterligare nagra timmars hoppande pa slingrande grusvagar sa kom vi fram till Tena och vart hostel Welcome Break.

lordag morgon gick vi ner till river peoples kontor och fyllde i lite papper och traffade resten av gruppen. tillsammans skulle vi alltsa ha en hel dag med rafting. nu ar ett bra tillfalle for mamma, pappa och andra oroade sjalar att ta nagot lugnande...

okej, jag oversatte inte rafting i forra mailet, men pa svenska ar det forsranning. det finns fem nivaer, vi borjade pa niva tre och efter lunch flot var flod ihop med en annan och bildade en niva fyra. men vi tar det hela fran borjan :)

allihopa hoppade in i diverse minibussar och taxis som transporterade oss sa langt det gick, resten av vagen fick vi ga. i minibussen traffade jag var guide Julio, som egentligen skulle kunna fa ett eget kapitel. julio tillhor den lilla skaran manniskor som laser mej ratt varje gang och som darfor redan vet vad jag tycker, tanker och vad jag klarar av. det var langesen jag skrattade sa mycket pa en och samma dag, han fick mej att gora en massa galna saker och tillsammans drev vi var grupp ratt hart frammat.

bussarna stannade dar djungeln borjade, amazonas djungel. den maste forresten upplevas, inga foton, beskrivningar eller filmer kan nagonsin gora den rattvisa. en raft ar en sorts gummijolle, och alla som har slapat pa varan san dar hemma vet att dom vager en del. det var tydligen inget hinder for dom lokala indianerna, dom spannde glatt en rem runt dom och upp om huvudet och traskade ivag.

vi andra tog varsin flytvast, hjalm och ara och borjade samma vandring. den borjade fint, med en ordentlig stig och allt.

men det blev snabbt lerigare och lerigare. inte sa konstigt kanske, amazonas djungel innehaller tydligen 66% av alla varldens farskvatten. och det ar ju trevligt, men lerigt. var beundran for dom stackars bararna vaxte for varje steg vi tog, och annu mer for varje vurpa vi gjorde utan att ens ha nagot att bara pa.

det var lite som roskilde i somras pa sina stallen, med det tillagget att det for det mesta lutade stadigt antingen uppat eller nerat, det varierade det med. efter ett tag var alla i alla fall nere vid floden, mer eller mindre leriga. jag tillhorde kategorin mer, och gick aven halva vagen barfota eftersom leran forsokte lagga beslag pa mina skor.vi hade alltsa alla fortjanat ett bad, sa vi tog ytterligare en promenad genom djungeln bort till ett vattenfall. det ar en skon kansla att bada i dom har lagunerna, det blir pa nagot satt inte mer akta an sa. och det sager jag inte bara i egenskap av partiskt vattendjur. nar vi kom tillbaka var det dags for en sakerhetsgenomgang, vi fick lara oss alla kommandon och framfor allt vad vi skulle gora om vi foll ur raften eller om den skulle flippa, alltsa valta. det finns inga fula stallen i djungeln, men den har hangbron som vi utgick ifran hade ett tjusigt lage. pa den star julio och bedommer hojden over floden, det ar ca 15 meter skulle jag tro, och inte lage att hoppa.

totalt var vi tre batar och en kajak, jag och dom andra fran skolan hade den gula raften med julio som guide, den bla raften guidades av agaren till foretaget (en irlandare som kom hit for 15 ar sedan, han har fortfarande inte akt hem) och hade tva passagerare och sa den roda raften med ett gang turiststudenter fran england och guiden danny. i kajaken satt fabian, en tysk medicinstudent pa jordenrunt-resa. sa vi gav oss ut pa floden.som sagt, det var langesen jag hade sa roligt, och sa mycket adrenalin i blodet! jag har faktiskt forsokt tycka om lite mindre extrema sporter ocksa, men det ar tydligen inte min grejj.

alltsa, ut pa floden, som bitvis ser ut sahar och bitvis ar helt lugn men saklart strom. efter varje lite tuffare (roligare!) passage firar man med en high fivefabian som satt ensam i kajaken fick fira bast han ville, forslagsvis med en rodeo. det innebar att flippa kajaken som en volt frammat, och tillhor den hogre skolan av vattenkonster. saklart ar det guidernas favorit, dessa manniskorna lever pa floderna. det jag inte forstar ar hur dom alltid klarar av att ga dagen efter, jag hade san traningsverk i laren att mina knan foredrog att boja sig bakat an att behova anvanda nagon muskel. i golvet i raften finns namligen handtag som man sticker fotterna i, och sen spanner man hela sig som en galning for at inte aka ur.
dar var flod flot samman med en annan stannade vi for lunch, och darefter var det dags for ytterligare nagra timmar pa floden, som nu blivit niva fyra. den engelska gruppen ar ivriga att komma ivag, och vi andra var inte sena efter

jag har vuxit upp till stor del pa var bat, och pa den agnat bra mycket tid at att tjata pa pappa om att jaga vagorna, oka farten etc. bara for att jag rakade sitta i en jolle pa en flod betydde inte det att det inte fortfarande var det som gallde. en blick pa julio och han visste hur det skulle styras! pa senare ar har jag oftast aven suttit langst fram i foren pa baten, det dar med vader och vind har oftast spelat mindre roll, da det definitivt ar den basta platsen. och visst, varan bat kan gunga och visst kan man fa nagra stank fran vagorna, men det ar inget emot hur det ar i foren pa en raft. det kallas cowboy, och jag var saklart tvungen att prova!det var helt sinnessjukt! jag vet inte riktigt hur jag ska kunna forklara denna dagen for er dar hemma, det finns varken ord eller blider som gor det mojligt att forsta kanslan, det maste upplevas.

mamma och pappa, ta nagot mer lugnande..

efter ett tag kom vi fram till en ratt svar passage som vi var tvugna att ta perfekt for att inte raften skulle flippa. vi skarpte till oss allihopa och inledde enligt instruktionsboken

hall nu i minnet att vara flytvastar ar kraftigare an raddningsvastarna pa baten hemma, och att vi hade hjalm. som sagt, vi inledde galant, och det verkade som att vi skulle klara hela forsen utan problem, men en sten tankte sabotera dom planerna. vi kommer upp pa den lite for snabbt, och under tiden julios order hangde i luften sa har vi redan borjat varan flipp.

alla klarade sig oskadda, med undantag for lite skrapsar och nagra nya blamarken. jag var grundligt nojd dar jag lag i den tvattmaskinliknande floden att dom goda brandmannen lart mig behalla lugnet nar andra far panik. och jag ar ju trots allt van vid att bli tvingad ner under ytan och ta nagra smallar dar. det var alltsa ingen fara med mig, efter att jag akt ner for resten av forsen akte jag upp till ytan och hittade en annan bat att halla fast vid tills julio flippat tillbaka varan. ni kan ana mangden adrenalin i adrorna efter det!

dom andra batarna klarade passagen, men dom engelska studenterna ville ocksa flippa (vilket dom redan gjordt en gang tidigare under dagen) sa boysen dar gjorde sitt basta nar dom surfade bakom en sten. det resulterade dock enbart i att dom flog i och kom ut pa andra sidan baten dar vi plockade upp dom.

resan nedfor floden fortsatte, bland annat forbi nagra tjusiga vattenfall och gott om klippor att hoppa ifran (saklart gjorde vi det ocksa).

efter ca 6h pa floden var turen over, och vi gick iland. pa stranden bjods det pa ol, och vi kunde helt enkelt inte sluta beratta for varandra at detta ar en av dom basta dagarana i vara liv, och tank att fa jobba som raftingguide.

pa kvallen kakade vi middag pa en restaurang med sin egen lilla husapa och gick ut och tog nagra ol. Tena ar en av dom sakraste staderna i ecuador, har ar det manga som lamnar bade hus och bilar olasta med nycklarna i. det ar samtidigt en av dom skonaste staderana jag upplevt, totalt oavsett land, allting ar laidback och mojligheterna att utforska naturen ar oandliga. har finns grottor, vattenfall, amazonas djungel och saklart floderna.

sondag morgon tog vi en taxi (i denna delen av landet ar alla taxis picups, och man sitter garna pa flaket) till isla de monos, pa svenska blir det apon. sista biten fick vi logiskt ta en bat.och logiken fortsatte, dar kryllade av apor pa on. vi blev visade runt av en kvinna som bodde dar, men min nya polare lukasdistraherade oss en aning. men han var rolig, klattrade overallt pa mej och flavia, men han gillade inte killar sa nar andrés forsokte ta over honom for en bild borjade han bita honom och holl sig annu hardare i mig. han hade saklart en hel hog apkompisar av olika sorter och storlekar. fraga mej inte vad denna haller pa med, jag tycker det ser ut som han sjunger kareokey men antagligen pysslar han val med nagot helt annat.

saklart fanns aven herr nilsson pa plats.pa sondag eftermiddag var vi tvugna att ta bussen tillbaka till quito, men jag lovar och svar, det var inte sista gangen jag var i tena, och det var inte sista gangen jag provade pa rafting. det finns som sagt inga ord som kan beskriva denna helgen, jag har verkligen forsokt satta fingret pa vad det var som var sa vansinnigt bra men misslyckats. men jag antar att det ar sa det ar ibland, ibland vet man bara att man har hittat sitt lilla paradis.

lite vardag i Quito

det ar mycket som forundrar (ar det ens ett ord?) mej i detta landet, bland annat folks fantasi nar det galler att skapa jobb. har man inte sa hoga krav kan man hanga i vagkorsningar, rondeller eller mitt pa gatan och tigga, alternativt salja godis, frukt eller lotter. an sa lange har jag knappt akt en buss utan att det hoppat pa minst en forsaljare, dom ar overallt, och vanligtvis har dom en del indianblod i adrorna.

har man lite hogre krav men anda kanner att livet pa gatorna har i stan ar vad man vill ha, sa kan man ta jobb som skrikare pa nagon av dom blaa bussarna. hoppar man pa en san vet man aldrig riktigt var man hamnar, men skrikaren vralar ut ungefar vilka gator dom tanker kora pa. dom bla bussarna har i princip inga hallplatser, vill man hoppa pa sa stracker man ut armen och viftar lite fran trottoaren, och skulle man vilja hoppa av sa gar man fram mot chaufforen och hojtar gracias! och hopas att han stannar. det gor han oftast ratt omedelbart, det dara med att det kan finnas trafik bakom som inte uppskattar det, eller att han blockerar ett overgangsstalle, vagkorsning eller infart till rondell spelar helt enkelt mindre roll. forstklassig scervice alltsa!

bussarna har i staden ar for ovrigt ratt intressanta. jag skulle garna visa med lite bilder, men det ar inte ratta stallet att flascha kamerna, sa jag later bli. ecovian och troulebusen har speciella hallplatser och alla far alltid plats. trangt och mysigt alltsa, jag han annu inte fatt nagon sittplats och jag aker typ varje dag. det samma galler forresten for langfardsbussarna, har man otur kan man fa sta hela vagen, alltsa nagra timmar.

busschauforerna verkar alltid stressade, precis som i vilket annat land som helst, skillnaden ar att har finns det inga tidtabeller sa jag fattar inte riktigt varfor. nagra som inte alltid ar fullt sa stressade ar poliser och liknande pa utryckning. i sverige vinner man pa att kora pa bussgatorna, men har ar bussfilerna i mitten av gatan och omkorning av dom langsamma bussarna ar ofta ratt omojlig for bussfilen ar omgiven av kantstenar som ar typ 20 cm hoga, minst. sa om man angrar sig och vill kora pa gatan i stallet sa gar inte det. men det gor inget, dom kor snallt dar bakom och kor ibland om in i den andra bussfilen nar dar inte ar nagon motande.

om man nu kanner att nae, jag har hogre krav an att arbeta pa gatorna sa kan man vara dorroppnare pa ett kopcentrum. det dar med automatiska dorrar har tydligen inte slagit igenom sa hart har, men det har daremot tanken. foljaktligen ska man alltsa inte behova oppna dorren sjalv. kanon, massor av arbetstillfallen! och sa ar det trevligt, nar man gar in pa centrat far man ett buenos días/buenas tardes beroende pa tidpunkten, och sen far man ett nytt varje gang man gar in i en affar av expiditerna eller ibland butikens lokala vakt.

denna veckan har jag vandrat runt pa lite olika muséer och fatt lite koll pa landets historia. bland annat var jag pa ett som handlade om dom extremt manga olika indiankulturerna som finns/funnits i landet. det ar ett stort museum, men som vanligt stack min harfarg ut. en stackars guide forsokte valla runt en skolklass med majoriteten pojkar i aldern 16-17 ar, men han fick det inte latt. ett litet gang pa typ 4 pers slet sig och bestamde sig helt enkelt for at forfolja gringon i stallet. dom gick alltsa typ 3 meter bakom mej halva muséet och diskuterade mej pa spanska. det slutade dom i och for sig med nar jag sa nagot pa spanska till min larare, da overgick dom till att skratta. antar att jag inte har riktig koll pa detta spraket an :)

idag var jag pa ett annat muséum som handlade om nuvarande urbefolkningsstammar i regnskogen. den visade diverse laskiga grejjer, bland annat var det en klan som tyckte om att krympa manniskohuvud tills dom va sma som basebollar. dom skulle tydligen ha overgatt till enbart djurhuvud nu, men fraga mej inte hur eller varfor dom korde med manniskor for det hangde jag inte med pa, men det sag helt sjukt ut, dom hade nagra riktiga att visa. men den stammen bor langt ifran dar jag ska till helgen, vilket ar Tena. dar ska jag och nagra andra fran skolan prova lite rafting och kolla pa ecuadors motsvarighet till grand canyon. ni kan nog vanta er nagra tjusiga bilder, for precis som forra helgen ar det skogen som galler. riktiga regnskogen denna gangen.

for ovrigt har planerna andrats lite, det blir inget baños for deras vulkan ar lite val agressiv och forskarna vantar nu pa det stora utbrottet. men det ar ingen fara dar jag ar, utbrotten nar inte sa langt.
http://www.vulkaner.no/v/volcan/tungura-e.html

annelie

la fin de la semana

precis som i sverige ar det pa helgen har man tar i och gor dom lite storre utflykterna, om man nu ar lagd som jag i alla fall. det har landet ar kanon for det ar aldrig langt till nagot, oavsett om man ar ute efter lite kultur i form av museum, att bestiga ett berg eller ta en tur i djungeln. att transportera sig ar ochsa billigt, alla bussar i Quito kostar 25 cent, ska man aka langfards sa far man rakna med ca 1 dollar i timmen plus att eventuellt bli ranad. ett tips ar att forvara en kopia pa pass, en 20 dollarsedel och minneskortet till kameran i en hemlig ficka och att for ovrigt ha nagra dollar pa sig som man kan ge dom, sa dom inte tror man gommer undan nagot. men lugn och fin, det har inte hant mej, det ar bara saker jag fatt hora :)

i fredags kannde bade jag och Joey, en amerikansk akutlakare fran S:t Paul, Minnesota med brost implantat (sag jag senare!) att vi fatt nog av den i allra hogsta grad intressant konstruerade spanska grammatiken, sa vi tog med vara larare pa en tur med la teleférico. det ar en kabinlift som tog oss upp en bra bit pa Pichincha (berget som jag har utsikt heter det, inte Cotopaxi som jag skrev innan, den ligger en bit bort), och vi landade pa 4 300 m.o.h, alltsa en stigning fran Quito pa 1 500 meter. som vanligt sammarbetade inte mina oron, men nu nagra dagar senare hor jag fint igen :) val uppe pa toppen fanns dar en affar med en galen tant som forsokte tvinga pa oss en hel hog olika afrodisiak, vet inte riktigt vad hon hade for planer for oss men dom blev det inget av! i stallet tog vi en liten promenad, lugnt och fint for det va valdans vad det var ont om syre dar. sahar ser quito, eller i alla fall en del av staden ut fran ovan.
nar jag statt dar och beundrat utsikten lite grann sa horde jag svenska och holl nastan pa att trilla hela vagen ner for berget igen. vad tusan pratade nagon svenska har for?! tankte jag, sa jag va ju tvungen att ga bort och fraga. det visade sig vara en lite over medelalders dam och en brud i min alder som kommit dit for att gora lite volontararbete i en liten by i djungeln. damen var sjuksyrra eller nagot sadant och hon skulle undervisa pa ett sjukhus som ar byggt med svenska SIDA pengar mitt ute i djungeln, vilket hon hade gjort fem ganger forut. dom flesta patienterna flygs dit fran sma samhallen mitt ute i ingenstans. bruden skulle jobba pa ett barnhem i samma by dar urbefolkningen lamnar in sina utvecklingsstorda eller missbildade barn som dom inte vill ha. vi gick vidare en bit och blev valdans imponerade av bergen, det ar galet vad det kan vara tjusigt ibland med lite sten.
en fredag kvall ar ju sedan trots allt en fredag kvall, sa jag, Joey, Miranda och Joanna (fran san francisco) tankte att vi skulle testa vara nya salsakunskaper pa ett salsateca nere i Marisco. efter nagra ol (det kostar ca1,5 dollar for en jatteflaska) kom vi fram till att vi inte ville betala 6 dollar for at vicka pa rumpan en halvtimme sa vi tog en taxi hem.

pa lordagen gick jag upp jattetidigt for att tillsammans med joey, hennes chef matthew som ar bade akutlakare och nagon sorts specialist pa forgiftningar, och kalvin som ar en kanadensisk globetrotter, ta oss med buss ut till Puerto Quito och Sendero del Jaguar. det ar en busstur som tar ca 4 h, och alla hade mer eller mindre planerat att sova bort tiden men det gick daligt for bussen luktade som en blandning av aphus och krak.

val framme far vi order av var guide att byta om till klader vi garna vill blota ner, och sedan borjar en av dom tjusigaste vandringarna i alla fall jag nagonsin tagit i en skog.
det ar blott och fuktigt hela tiden fastan detta inte ar den riktiga regnskogen, det rakar bara vara en forsmak, en sa kallad subtropisk skog. i vilket fall som helst ar det yterst liten skillnad pa om det regnar eller inte, for du vet i vilket fall inte om det ar luftfuktigheten, ditt svett eller regnet som gor dig blotast. men det ar ingen som bryr sig, det ar sa varmt att det inte marks. hela tiden gar vi over och forbi saker som jag tidigare bara sett i jungelboken eller pa nat naturprogram pa tv, som den har hangbron till exempel.
eller varfor inte en bananplanta
efter lite over en halvtimmes vandring, inkluderat korsande av floder pa varierande satt (hangbroar, hoppa pa stenar eller bara vada) sa kommer vi fram till ett tjusigt vattenfall och alla kameror aker upp. saklart aven min, tror detta ar den forsta som tal det mesta jag utsatter den for. den ska tydligen dock inte gilla ol, fick jag lara mig av en norsk brud som ocksa var med pa utflykten, hennes polare hade provat.
men tjusiga bilder tar den! antar att miljon har hjalper till en del ocksa, den ar ratt tacksam att fota. den ar for den delen ratt tacksam att uppleva over huvud taget, liksom befolkningen. vara guider var ifran puerto quito, ett samhalle pa ca 6000 personer, och bland dem marktes inget av den snobbighet som annars ar ratt framtradande bland quitos sa kallade overklass. tvart om, i smabyarna var jag annu mera kung an har. bland annat passerade vi med bussen igenom en liten by dar en massa manliga formagor holl pa att bygga ett hus. lampligt nog stannade bussen brecis brevid for att slappa av nagra passagerare, och jag oppnade fonstret for att forsoka andas in nagot annat an den misstankt daliga luften onbord. for arbetsmoralens skull pa husbygget skulle jag nog ha undvikit detta, for allt arbete avstannade for en stund och jag fick sadar en miljon slangkyssar. nar de sedan insag att cementen holl pa att stelna pa fel stalle sa fortsatte arbetet men dom flesta ogonen var fortfarande pa mej, vilket resulterade i att det spilldes och tappades en hel del saker pa olampliga stallen. tur att vi akte vidare ganska snart sa att de kunde bli klara med sitt tak nan gang.

i alla fall, i vattenfallet ute i djungeln visade det sig vara lage for ett bad, sa av med ett lager klader och hopp i!
jag tog dock en lite kortare vag till vattnet an denna tysken.. bakom honom i tur star forresten min senaste friare Diego. valdigt trevlig kille men jag tycker nog att det ar ratt langt att pendla hit fran sverige. det verkade inte han tycka, sa for att han skulle fatta vinken fick han hore en fin version om att jag hade pojkvann hemma och hela koret. som vanligt funkade det, folk har ar inte mycket for otrohet, sa nar inget annat funkar far dom hora det.
jag och joey.. hon visade sig vara en badkruka, men kalvin daremot var typ exakt som jag, lika sugen pa att uppleva allt. bland annat simmade vi in bakom det tjusiga vattenfallet, utsikten darifran ser ut sahar.
fa nu inga dumma romantiska idéer, han ar 36 bast och i princip hemlos. han har visserligen ett hus i norra kanada dar han bor nar han arbetar, vilket ar 2-5 manader om aret. da raknar han djur och sant at regeringen. tydligen ar det sa valbetalt att han inte behover gjora nat mer, sa resten av aret reser han rundor och bor pa hotell eller hos vanner han halsar pa.

efter badet gick vi tillbaka till dar vi blev avslappt, fortfarande mitt ute i ingenstans. dar borjade guiderna tvatta pinnar, och hungriga som vi var undrade vi ganska misstanksamt om dom trodde att vi va giraffer eller nagot annat pinn-atande djur. det trodde dom inte, for nar dom va klara med det ropade dom att nu begovs det manniskokraft, och tillsammans sa pressade vi pinnaran, som visade sig vara sockerror och drack saften blandat med lime. farskare an sa blir det inte, knappast godare heller.
dom hade aven en papegojja dar som mest sa fula ord pa spanska och busvisslade lite da och da, men den va rolig. han kunde aven dricka den dara saftgrejjen ur ett glas.
efter ett tag var det dags att aka till stallet dar vi skulle sova, nagon annanstans i skogen och dumma som vi var vantade vi oss en buss eller kanske van eller nagot likanande. det blev nagot liknande, narmare bestamt nagra parkbankar pa ett plak till en picup. jag och kelvin tyckte dok att ska man aka sa ska det goras ordentligt sa vi hoppade upp pa taket tillsammans med nagra tyskar, en sweitzisk kille och den norska bruden. det var nice, det ar inte ofta man slar i bladen till bananplantor och orkidéer nar man aker langs vagen.
detta ar en del av stallet vi bodde pa, under detta taket at vi och hade vara samlingar. nar vi kom hit at vi lunch och slappade ett tag (jag sov en stund i den dara hangmattan) och sen var det nasta aktivitet. och inte vilken aktivitet som helst, vi skulle gora choklad!! vi sorterade kakaobonorna, rostade dom over en liten eld, skalade dom och sen maldes dom. allt saklart med manskraft och gamla maskiner.
darefter var det upp over elden igen for att blandas and nagon sorts honung fran djungeln (eller socker som vaxte dar, jag fattade inte riktigt, flytande blev det efter ett tag i alla fall). att ata bonorna som dom var, aven nar dom ar rostade och malda ar inte att rekomendera (jag provade saklart!) men jisses sa bittert det var. blandat med honungsgrejjen och med en banan att doppa det i blev det daremot en av dom godaste chokladfonduer jag atit :)
sahar ser frukten ut, innuti det vita (det ar konstigt sotsyrligt, jag smakade det med) sa finns kakaobonorna.
kvallen fortsatte med ol, lite grillad mat (vet inte namnet pa halften av vad jag atit pa den har resan, men kvallsmaten inheholl i alla fall yoko, som ar en slakting till potatis), lite kortspel och lagerlekar, och saklart den obligatoriska salsan. det var en grym kvall, djungels ljud i bakgrunden och trevliga manniskor runt omkring sig.

nasta dag var det frukost klockan atta, som var hastlangder mycke battre an vilken svensk hotellfrukost (eller utlansk med for den delen) som helst. vi fick amerikanska pankakor, fruktsallad och ost-toast men det gar faktiskt inte att beskriva hur gott det var. ost heter forresten keso har, vilket gjorde mig lite forvirrad i borjan. jag kunde inte fata vad tusan dom skulle ha keso i allt for, men nu ar jag med pa noterna igen.
efter frukost gick, eller rattare sagt kasade vi ner till byn. jorden ar rod har, precis som mina skor och ovriga tillhorigheter som var med pa trippen. dar lastades vi in pa ett flak tillsammans med en massa stora badringar i gummi och akte mot floden. val dar fick vi varsin gumiring, en ara och en flytvast, sen var det hopp i vattnet for lite latt forsranning. det var urgrymt, en sa kallad nara naturen-upplevelse. ungefar tva timmar senare steg vi iland pa en strand dar dom hade varldens fest, bara sadar en helt vanlig sondagseftermiddag. ater igen, upp pa flaket och tillbaka till stallet dar vi sov for att fa lite lunch.
den blonda killen i mitten av bilden ar forresten kelvin, den ar tagen bland gummiringar och allt uppe pa flaket, som efter lunch aven transporterade oss till byn dar bussen mot Quito skulle ga ifran. smabyarna ar helt annorlunda mot quito, har finns ingen kriminalitet och nastan aldrig nagra fonster i luckorna i husen. antar att det inte behovs heller, det ar konstant varmt.

pa vag till quito sag vi djungels bli plattare, vaxterna farre och bergen hogre desto narmre vi kom. avgaserna blev tatare och skumt folk pa gatan vanligare. jag tror jag forsoker dra mej ut mot djungeln till helgen igen, jag och kelvin ska kanske prova pa rafting i amazonas!

ha det gott allesammans!

forresten, ni som bestallt vykort: dom verkar inte kora med det har, eller sa har jag varit for bra pa att undvika turiststallen. men jag fortsatter leta, misstrosta icke!

och pappa och peter: for allmanhetens basta ar det nog sakrast att jag later bli att filma salsan ett tag till, for att undvika allmanna andningsstopp och fasansfulla utrop. det ar dock lika spannande varje gang jag forsoker mej pa den :)

los dìas pasada

Pa korskolan i sverige har jag fatt lara mej vissa regler och allmant accepterade lagar som det ar vanligt att folk foljer. bland dem ingar bromsberedskap, hogerregel, anvand balte och undvik att kora pa andra, bade manniskor, fordon och byggnader. dom reglerna finns har ocksa, men bara for den sakens skull betyder det inte att dom foljs. ecuadorianer ar i stallet mycket bra polare med bade gaspedal och tuta. underlag, medtrafikanter och trafiksituation ar sadant som som helt enkelt spelar mindre roll. tutan har manga anvandningsomraden, narmar du dej till exempel en korsning sa tutar du i stallet for att bromsa, ska du svanga tutar du, ser du en gaende i narheten av gatan tutar du, eller om du helt enkelt ar stressad, glad eller pa valfritt annat humor sa ar det okej att tuta for det med. dess anvandningsomrade ar oandligt! detsamma galler inte for sakerhetsbalte, som anses allmant overskattat och oftast goms undan.


bilarna har, och speciellt bussarna stalls det inga storre miljokrav pa, och det kanns i luften, det ar mycket avgaser i omlopp har. nar en buss gasar pa sa star det oftast ett svart moln ut genom avgasroret, och miljonisse som man anda ar sa kan man inte lata bli att forbanna dom lite. men det ar inte bara luften och medtrafikanter som en chaffor slipper bry sig om, han slipper aven uppenbarligen oroa sig for sin bil. vagarna har haller inte hogsta kvalitet precis, det ar gott om hal och grejjer i dom, men det anses inte som rimlig anledning att sakta ner sa det far stotdamparna ta. och hjulinstallningarna antar jag, for raka kanter finns inte heller har. egentligen ar det inte sa konstigt att dom flesta kor stadsjeep har.

ett annat spannande avsnitt nar det galler vagarna ar trottoarerna. trotoarer ar typ livsviktigt for alla gaende, dar finns oftast inga bilar och dom som val finns dar ar parkerade eller kor langsamt, for det ar dom tvingade till. sahar ser en typisk trottoar ut, dar var och en har sin egen lilla praktiska utfart.

det ar lite lurigt att ga pa, men man vanjer sig..

lite overallt langs gatorna hittar man sma trabas som vanligtvis rymmer en normalstor manniska, mojligtvis tva ecuadorianer om man verkligen vill. personerna som haller till i dessa bas ar nastan alltid bevapnade med det ena eller det andra men kan ha variernade arbetsuppgifter, vanligtvis parkeringsvakt eller nan sorts polis. ibland klammer dom in sej en av varje, men det ser trangt ut for det sticker nastan alltid ut ett ben eller nagot som inte riktigt fick plats dar inne.

detta ar vart lokala bas, som ar mitt over gatan fran vart hus. nasta ar ca 50 meter langre ner pa gatan, sa dom star ganska tatt pa sina stallen.

detta landet ar inte som nagot annat jag varit med om, och det galler aven maten. jag har inte atit nat marsvin an (det ar nan sorts traditionell ratt har) men daremot soppa med popcorn i, 2 ggr, och igar till kvallsmat fick jag en kopp varm oboj med farskost i, typ som mozarella (eller vad den heter, san dar mjuk man skar i skivor). det va spannande, overraskande gott, jag kan rekommendera det!
igar va jag aven pa en typisk matmarknad och hittade fler skumma grejjer som det ar allmant accepterat att ata, speciellt att ha i soppa. det inkluderar fotter fran alla mojliga sorters djur och andra spannande saker. grisskalle verkade aven vara nan sorts delikatess, den var i alla fall for fin for soppa.

annars fanns det mycket frukt dar, manga sorter som ar extremt lokala och som jag aldrig sett forut, och sa saklart alla dom vanliga med applen, bananer och apelsiner.
denna lilla sota indianflickan sitter och skalar majs.


jag har hunnit med att vara runt en del, idag var jag pa en annan marknad som saljer typiska ecuadoriska grejjer, typ ett paradis for souvenirjagare. jag hittade ett par randiga grona byxor i nan sorts linne som ar vanliga som pyamasbyxor har och kopte dom saklart, dom lat mej faktiskt inte ga darifran. och jag lyckades pruta ner dom till 4 dollar, altsa knappt 30 SEK.. kanonfina!
i forrgar var jag i en park och kollade in lite vaxter som ar vanliga har. dom hade gjort det jattefint, nar man foljde stigen var det som att ga igenom alla ecuadors miljozoner:bergen, djungeln och andra sidan bergen som gar mot havet (det har sakert nat fint svenskt namn men min hjarna tanker bara pa spanska och engelska sa jag kommer inte pa det). jag sag en kollibri, och det visade sig att det vaxer galet manga olika sorters orkidèer har, speciellt i djungeln. denna kallas dracula, den ser ratt lustig ut.

det ar min eftermiddagslarare som slapat runt mej till de flesta av dessa stallena, pa min begaran i och for sig, men det ar kanon at ga med nagon som kan staden sa har man en gratis guide och slipper ibland till och med att ga vilse! skolan ar verkligen kanon, mysiga lokaler och sant men det basta ar lararna. dom pratar i princip bara spanska men pa nagot mirakulost satt borjar jag forsta vad dom sager nu (om dom pratar langsamt) och dom ser verkligen till sa att alla har det sa bra det nagonsin gar. dom paminner ratt mycke om mina larare pa gymnasiet, med engagemanget och sant, och installningen att det mesta rymms inom skolans ramar, det ar mest upp till oss elever vad vi vill lara oss och uppleva. detta ar ett rum dar man kan hanga pa rasterna eller nar man vill, det finns tva datorer och en hel hog med brochyrer om ecuador.


skolan ordnar en hel del aktiviteter, ungefar en om dagen, till exempel fotboll (viktigaste sporten har i landet nast efter tv-tittande, typ alla spelar eller foljer den pa ett eller annat satt), matlagningskurser och salsakurser. jag provade pa att dansa salsa idag, det var helt galet! jag dansade bland annat med en urgrym kille som hade full koll pa laget sa han skickade ut mej pa typ en miljon olika snurrar och svangar och allt vad man nu skulle gora. som sagt, det var galet, det kanndes som att min armar och ben var overallt utom dar han forvantade sig att dom skulle vara och jag har nog aldrig svangt sa mycket pa rumpan innan i hela mitt liv. men det var roligt, ska definitivt pa det igen nasta vecka!

flygplatsen i Quito ar forresten ganska spannande planerad, som allting annat har. den ligger ratt nara dar jag bor, alltsa langt norrut i denna langsmala staden, och landningsbanorna ar lagda sa fiffigt att alla plan har inflygning over i princip hela staden. det ser ut som ett nytt 11 september ca 20 grr om dagen.

denna bilden ar tagen fran min uteplats, och detta ar ett litet plan..

nu luktar det popcorn, sa jag antar att det ar soppa till kvallsmat!

ooh pontus, det ar kanon att ha en bror, du borde prova! annars ar en del som vantat och en del tvart om, men jag gillar det. sa inte jag till dej forresten att du skulle vilja aka hit nar jag kom hem och berattade?!

ha det gott folks, och ni danskar: ha det fint pa Gran canaria. nar ni landar dar ar jag ute i djungeln :P

forsta dagarna i Quito

nu ar jag tva dagar i Ecuador rikare, och det har staller blir bara battre och battre! mornarna borjar med att mamman Iliana gor frukost till mej, dar det alltid ingar farsk frukt som vaxer har i omradet. det ar val onodigt att beratta hur galet god den ar, den tappar en del smak under transporten till sverige och av att plockas for tidigt for samma applen (sanna dar grona) ar definitivt godare har.

igar akte jag och Iliana mer till sodra Quito, som ar den gamla delen av staden. den har en urgammal historia, forst bodde Quitos dar, en sorts indianer, sen kom incaindianerna och tog over stallet. over incaindianernas tempel och andra byggnader byggde spanjorerna sina jattehus och kyrkor under kollonialtiden, och det ar de som fortfarande star kvar. det ar vackert byggt, spanjorer utgar fran ett plaza, alltsa ett torg ungefar, och bygger sedan de viktigaste husen precis runt det och sedan boningshus utanfor dem. efter ett tag kommer man till ett nytt plaza och sa upprepas proceduren. det gor att centurm blir ganska stort. i sodra Quito bor de fattigare manniskorna, det finns gott om ungar som vill putsa ens skor och annu fler som garna lagger beslag pa bade din kamera och pengar utan att ge nagot i gengald. men det ar inte sa svart att skydda sig fran dom heller, sa hittils har jag alla mina saker i behall.
denna bilden ar tagen fran Plaza Grande tror jag, pa andra sidan liggen San Francisco-kyrkan (Quitos officiella namn ar San Francisco de Quito):

efter att besokt nagra kyrkor (det ar helt sjukt hur mycket guld de anvant till att pynta dem) sa tog vi bussen hem igen.

igar passade jag aven pa att skaffa mej ett ecuadorianskt telefonnummer, det visade sig att min mobil inte alls fungerade har sa jag fick kopa mej en ny san ocksa. allt som allt, ikl 13 dollar att ringa for betalde jag 66 dollar, och en dollar ar vard 6.5 SEK sa det var billigt och fint. nummret ar +593 9532 42 06, det ar inkl landsnummer och allt (+593). det gar bra att ringa till det och skicka sms med bara text, den tar oftast emot dem :)

folk har ar ganska lustiga, vissa varderingar ar som hemma eller forstarkta at det possitiva, typ som att familjen ar det viktigaste man har, och vissa stammer inte helt men hur en europe tanker sig livet. till exempel sa har min familj en liten hund, en schnouzer (eller hur det nu stavas) som heter Lona och ar ca 3 manader. hon ar helt galen, hon har ungefar lika mycket energi som mej nar jag ar hog pa socker, och det ar ju trevligt, men det ar ingen som uppfostrar henne. och det ar ingen som forsoker fa henne rumsren, sa lite har och var ligger det sma hogar elle polar som Ilianda skrattar lite at nar hon stadar bort dom. jag fattar inte riktigt det dar..
alla jag har traffat har har varit supertrevliga och tyckt att det var roligt att man kommit hit anda fran sverige (som de flesta latsas att de vet var det ligger..) men samtidigt ar det valdigt tydligt att de inte vill ha ovantat besok och att de inte litar pa manniskor. alla husen har i omradet har olika satt att skydda sig, de flesta har en porttelefon och sa har de ringat in huset i diverse ogastvanliga saker. poppulart ar en mur pa ca 2 meter (de flesta har ar kortare an mej, ska tillaggas) och ovanpa det fast taggtrad, elstangsel eller glasskarvor. hade jag varit tjuv hade jag valt ett annat omrade..

men nar de traffar en framling som mej, som redan ar godkand av familjen (jag har redan fatt husnycklar!) sa ar de overlyckliga och babblar pa pa galen spanska som jag inte fattar ett ord av. till exempel sa var vi pa kinarestaurang idag med Ilianas syster och hennes man, och Ilianas foraldrar. speciellt dessa morforaldrar maste vara nagot av det sotaste som finns, knappt nagra tander i munnen och mormorn va kladd i en orange New York hoodtrojja. det ar inget som gar ihop alls med personlighet och klader har, de koper vad de hittar och tycker sig ha rad med. nar man inte kan spraket galler det att kommunicera pa andra satt, sa vi satt dar och gestikulerade och skrattade mot varandra och latsades att vi forstod vad vi pratade om. men det var trevligt :) min familj tolkade en del ocksa sa det blev nan ordning pa det, men emellanat bara skrattade dom at oss. antog att vi var inne pa varsitt amne da eller nat. i alla fall, det var anda familjemiddag och jag kunde inte vara med i samtalet hela tiden, for jaklar vad det gick undan, sa jag underholl mej med att rulla en ros av en servett. nar de andra fick syn pa den var det genast "ooh sota svenska flicka!!" pa alla satt de kunde saga det och jag blev tvungen att lara mostern att rulla en (hon var helt fashinerad). plotsligt var jag kung i huset!

tillbaka hemma igen gick vi for att kolla var min skola ligger, det ar jattenara, sen gick jag ut pa fotorunda. nu ska ni tanka pa att jag bor i en med ecuadorianska matt matt rik familj, i Europa hade de inte ansetts som det om man bara dommer pa huset.
koket..
vardagsrummet
detta ar mitt rum, bilden ar tagen fran dorroppningen sa det ar inte sa stort, men jag triva bra dar. kackerlackorna verkar inte trivas lika bra, for jag har inte sett till nagra och det ar ju skont :) daremot vandrade en ordentlig spindel forbi for ett tag sen.. det basta med mitt rum ar uteplatsen bakom de vita gardinenrna, den ar lika stor som rummet och har eftermiddagssol och tjusig utsikt over Pichinchas tre ryggar.
Cotopaxi ar en aktiv vulkan som hade sitt senaste utbrott ar 2000 ungefar, men for tillfallet verkar den ratt lugn! som ni ser pa bilden hanger det en del kablar i luften, sa ser det ut i hela staden. de ar ganska potimistiska med det har med strom och telefoni, att ha sanna kablar nergravda ar tydligen inte att tanka pa. det ser ganska lustigt ut.
det var det for denna gangen!

oh forresten, tack for alla kommentarer :)
peter: dom dar danskarna forsokte minsann truga i mej bade det ena och det andra men whiskey ar inte riktigt min grejj, sa det anda dom lyckades lamna over var sitt visitkort! och nae, planen var inte riktigt sa lyxiga sa det fanns skarmar och spel pa satet framfor, kanske det fanns i forsta klassfor det va valdans vad det va tjusigt dar inne. men dom passade upp oss i turistklass med, vi fick filtar och kuddar och nan presentpase med tandborste och sovmask och handkram och hela kittet, plus att dom trugade i oss mat hela tiden. har nog aldrig atit sa mycket spenat pa en och samma dag, den va till och med pa pizzan!

pontus: min vaska klarade sig hela vagen helt sjalva! och tur va val det, for jag va tvungen att ga igen om immigrations, och det gar aldrig snabbt.. sa det va inte en sekund over :)

och en sak till, for folk som ar sugna pa att ringa sa ar tidsskillanden som sagt -6 timmar, sa kvall hos er ar eftermiddag har. lampligast ar om ni ringer nar jag inte har lektion, alltsa antingen mellan kl 12.30-13.30 eller efter 15.30 (ecuadoriansk tid)

ha det gott folks!