la fin de la semana

precis som i sverige ar det pa helgen har man tar i och gor dom lite storre utflykterna, om man nu ar lagd som jag i alla fall. det har landet ar kanon for det ar aldrig langt till nagot, oavsett om man ar ute efter lite kultur i form av museum, att bestiga ett berg eller ta en tur i djungeln. att transportera sig ar ochsa billigt, alla bussar i Quito kostar 25 cent, ska man aka langfards sa far man rakna med ca 1 dollar i timmen plus att eventuellt bli ranad. ett tips ar att forvara en kopia pa pass, en 20 dollarsedel och minneskortet till kameran i en hemlig ficka och att for ovrigt ha nagra dollar pa sig som man kan ge dom, sa dom inte tror man gommer undan nagot. men lugn och fin, det har inte hant mej, det ar bara saker jag fatt hora :)

i fredags kannde bade jag och Joey, en amerikansk akutlakare fran S:t Paul, Minnesota med brost implantat (sag jag senare!) att vi fatt nog av den i allra hogsta grad intressant konstruerade spanska grammatiken, sa vi tog med vara larare pa en tur med la teleférico. det ar en kabinlift som tog oss upp en bra bit pa Pichincha (berget som jag har utsikt heter det, inte Cotopaxi som jag skrev innan, den ligger en bit bort), och vi landade pa 4 300 m.o.h, alltsa en stigning fran Quito pa 1 500 meter. som vanligt sammarbetade inte mina oron, men nu nagra dagar senare hor jag fint igen :) val uppe pa toppen fanns dar en affar med en galen tant som forsokte tvinga pa oss en hel hog olika afrodisiak, vet inte riktigt vad hon hade for planer for oss men dom blev det inget av! i stallet tog vi en liten promenad, lugnt och fint for det va valdans vad det var ont om syre dar. sahar ser quito, eller i alla fall en del av staden ut fran ovan.
nar jag statt dar och beundrat utsikten lite grann sa horde jag svenska och holl nastan pa att trilla hela vagen ner for berget igen. vad tusan pratade nagon svenska har for?! tankte jag, sa jag va ju tvungen att ga bort och fraga. det visade sig vara en lite over medelalders dam och en brud i min alder som kommit dit for att gora lite volontararbete i en liten by i djungeln. damen var sjuksyrra eller nagot sadant och hon skulle undervisa pa ett sjukhus som ar byggt med svenska SIDA pengar mitt ute i djungeln, vilket hon hade gjort fem ganger forut. dom flesta patienterna flygs dit fran sma samhallen mitt ute i ingenstans. bruden skulle jobba pa ett barnhem i samma by dar urbefolkningen lamnar in sina utvecklingsstorda eller missbildade barn som dom inte vill ha. vi gick vidare en bit och blev valdans imponerade av bergen, det ar galet vad det kan vara tjusigt ibland med lite sten.
en fredag kvall ar ju sedan trots allt en fredag kvall, sa jag, Joey, Miranda och Joanna (fran san francisco) tankte att vi skulle testa vara nya salsakunskaper pa ett salsateca nere i Marisco. efter nagra ol (det kostar ca1,5 dollar for en jatteflaska) kom vi fram till att vi inte ville betala 6 dollar for at vicka pa rumpan en halvtimme sa vi tog en taxi hem.

pa lordagen gick jag upp jattetidigt for att tillsammans med joey, hennes chef matthew som ar bade akutlakare och nagon sorts specialist pa forgiftningar, och kalvin som ar en kanadensisk globetrotter, ta oss med buss ut till Puerto Quito och Sendero del Jaguar. det ar en busstur som tar ca 4 h, och alla hade mer eller mindre planerat att sova bort tiden men det gick daligt for bussen luktade som en blandning av aphus och krak.

val framme far vi order av var guide att byta om till klader vi garna vill blota ner, och sedan borjar en av dom tjusigaste vandringarna i alla fall jag nagonsin tagit i en skog.
det ar blott och fuktigt hela tiden fastan detta inte ar den riktiga regnskogen, det rakar bara vara en forsmak, en sa kallad subtropisk skog. i vilket fall som helst ar det yterst liten skillnad pa om det regnar eller inte, for du vet i vilket fall inte om det ar luftfuktigheten, ditt svett eller regnet som gor dig blotast. men det ar ingen som bryr sig, det ar sa varmt att det inte marks. hela tiden gar vi over och forbi saker som jag tidigare bara sett i jungelboken eller pa nat naturprogram pa tv, som den har hangbron till exempel.
eller varfor inte en bananplanta
efter lite over en halvtimmes vandring, inkluderat korsande av floder pa varierande satt (hangbroar, hoppa pa stenar eller bara vada) sa kommer vi fram till ett tjusigt vattenfall och alla kameror aker upp. saklart aven min, tror detta ar den forsta som tal det mesta jag utsatter den for. den ska tydligen dock inte gilla ol, fick jag lara mig av en norsk brud som ocksa var med pa utflykten, hennes polare hade provat.
men tjusiga bilder tar den! antar att miljon har hjalper till en del ocksa, den ar ratt tacksam att fota. den ar for den delen ratt tacksam att uppleva over huvud taget, liksom befolkningen. vara guider var ifran puerto quito, ett samhalle pa ca 6000 personer, och bland dem marktes inget av den snobbighet som annars ar ratt framtradande bland quitos sa kallade overklass. tvart om, i smabyarna var jag annu mera kung an har. bland annat passerade vi med bussen igenom en liten by dar en massa manliga formagor holl pa att bygga ett hus. lampligt nog stannade bussen brecis brevid for att slappa av nagra passagerare, och jag oppnade fonstret for att forsoka andas in nagot annat an den misstankt daliga luften onbord. for arbetsmoralens skull pa husbygget skulle jag nog ha undvikit detta, for allt arbete avstannade for en stund och jag fick sadar en miljon slangkyssar. nar de sedan insag att cementen holl pa att stelna pa fel stalle sa fortsatte arbetet men dom flesta ogonen var fortfarande pa mej, vilket resulterade i att det spilldes och tappades en hel del saker pa olampliga stallen. tur att vi akte vidare ganska snart sa att de kunde bli klara med sitt tak nan gang.

i alla fall, i vattenfallet ute i djungeln visade det sig vara lage for ett bad, sa av med ett lager klader och hopp i!
jag tog dock en lite kortare vag till vattnet an denna tysken.. bakom honom i tur star forresten min senaste friare Diego. valdigt trevlig kille men jag tycker nog att det ar ratt langt att pendla hit fran sverige. det verkade inte han tycka, sa for att han skulle fatta vinken fick han hore en fin version om att jag hade pojkvann hemma och hela koret. som vanligt funkade det, folk har ar inte mycket for otrohet, sa nar inget annat funkar far dom hora det.
jag och joey.. hon visade sig vara en badkruka, men kalvin daremot var typ exakt som jag, lika sugen pa att uppleva allt. bland annat simmade vi in bakom det tjusiga vattenfallet, utsikten darifran ser ut sahar.
fa nu inga dumma romantiska idéer, han ar 36 bast och i princip hemlos. han har visserligen ett hus i norra kanada dar han bor nar han arbetar, vilket ar 2-5 manader om aret. da raknar han djur och sant at regeringen. tydligen ar det sa valbetalt att han inte behover gjora nat mer, sa resten av aret reser han rundor och bor pa hotell eller hos vanner han halsar pa.

efter badet gick vi tillbaka till dar vi blev avslappt, fortfarande mitt ute i ingenstans. dar borjade guiderna tvatta pinnar, och hungriga som vi var undrade vi ganska misstanksamt om dom trodde att vi va giraffer eller nagot annat pinn-atande djur. det trodde dom inte, for nar dom va klara med det ropade dom att nu begovs det manniskokraft, och tillsammans sa pressade vi pinnaran, som visade sig vara sockerror och drack saften blandat med lime. farskare an sa blir det inte, knappast godare heller.
dom hade aven en papegojja dar som mest sa fula ord pa spanska och busvisslade lite da och da, men den va rolig. han kunde aven dricka den dara saftgrejjen ur ett glas.
efter ett tag var det dags att aka till stallet dar vi skulle sova, nagon annanstans i skogen och dumma som vi var vantade vi oss en buss eller kanske van eller nagot likanande. det blev nagot liknande, narmare bestamt nagra parkbankar pa ett plak till en picup. jag och kelvin tyckte dok att ska man aka sa ska det goras ordentligt sa vi hoppade upp pa taket tillsammans med nagra tyskar, en sweitzisk kille och den norska bruden. det var nice, det ar inte ofta man slar i bladen till bananplantor och orkidéer nar man aker langs vagen.
detta ar en del av stallet vi bodde pa, under detta taket at vi och hade vara samlingar. nar vi kom hit at vi lunch och slappade ett tag (jag sov en stund i den dara hangmattan) och sen var det nasta aktivitet. och inte vilken aktivitet som helst, vi skulle gora choklad!! vi sorterade kakaobonorna, rostade dom over en liten eld, skalade dom och sen maldes dom. allt saklart med manskraft och gamla maskiner.
darefter var det upp over elden igen for att blandas and nagon sorts honung fran djungeln (eller socker som vaxte dar, jag fattade inte riktigt, flytande blev det efter ett tag i alla fall). att ata bonorna som dom var, aven nar dom ar rostade och malda ar inte att rekomendera (jag provade saklart!) men jisses sa bittert det var. blandat med honungsgrejjen och med en banan att doppa det i blev det daremot en av dom godaste chokladfonduer jag atit :)
sahar ser frukten ut, innuti det vita (det ar konstigt sotsyrligt, jag smakade det med) sa finns kakaobonorna.
kvallen fortsatte med ol, lite grillad mat (vet inte namnet pa halften av vad jag atit pa den har resan, men kvallsmaten inheholl i alla fall yoko, som ar en slakting till potatis), lite kortspel och lagerlekar, och saklart den obligatoriska salsan. det var en grym kvall, djungels ljud i bakgrunden och trevliga manniskor runt omkring sig.

nasta dag var det frukost klockan atta, som var hastlangder mycke battre an vilken svensk hotellfrukost (eller utlansk med for den delen) som helst. vi fick amerikanska pankakor, fruktsallad och ost-toast men det gar faktiskt inte att beskriva hur gott det var. ost heter forresten keso har, vilket gjorde mig lite forvirrad i borjan. jag kunde inte fata vad tusan dom skulle ha keso i allt for, men nu ar jag med pa noterna igen.
efter frukost gick, eller rattare sagt kasade vi ner till byn. jorden ar rod har, precis som mina skor och ovriga tillhorigheter som var med pa trippen. dar lastades vi in pa ett flak tillsammans med en massa stora badringar i gummi och akte mot floden. val dar fick vi varsin gumiring, en ara och en flytvast, sen var det hopp i vattnet for lite latt forsranning. det var urgrymt, en sa kallad nara naturen-upplevelse. ungefar tva timmar senare steg vi iland pa en strand dar dom hade varldens fest, bara sadar en helt vanlig sondagseftermiddag. ater igen, upp pa flaket och tillbaka till stallet dar vi sov for att fa lite lunch.
den blonda killen i mitten av bilden ar forresten kelvin, den ar tagen bland gummiringar och allt uppe pa flaket, som efter lunch aven transporterade oss till byn dar bussen mot Quito skulle ga ifran. smabyarna ar helt annorlunda mot quito, har finns ingen kriminalitet och nastan aldrig nagra fonster i luckorna i husen. antar att det inte behovs heller, det ar konstant varmt.

pa vag till quito sag vi djungels bli plattare, vaxterna farre och bergen hogre desto narmre vi kom. avgaserna blev tatare och skumt folk pa gatan vanligare. jag tror jag forsoker dra mej ut mot djungeln till helgen igen, jag och kelvin ska kanske prova pa rafting i amazonas!

ha det gott allesammans!

forresten, ni som bestallt vykort: dom verkar inte kora med det har, eller sa har jag varit for bra pa att undvika turiststallen. men jag fortsatter leta, misstrosta icke!

och pappa och peter: for allmanhetens basta ar det nog sakrast att jag later bli att filma salsan ett tag till, for att undvika allmanna andningsstopp och fasansfulla utrop. det ar dock lika spannande varje gang jag forsoker mej pa den :)