nu ar jag framme!

Nu har jag ´ntligen lyckats ta mej hela vagen fram till gregotio munga 188 y portete, som kommer vara min adress i Quito de narmsa fyra eller fem veckorna. mamman i huset ar galet lycklig over det mesta, hon skrattar hela tiden och verkar vara en stabil typ. kidsen i huset, en dotter pa 19 ar och en son pa 17, har jag inte traffat an, dom ar ute pa fest.

att flyga i 16 timmar kan kannas lite overdrivet lange, och idag var inget undantag. delta air lines gjorde dock vad dom kunde for att muntra upp oss, speciellt strackan kopenhamn-atlanta. josses, dom matade oss hela tiden, och av nagon anledning var det spenat pa allt, pastan, kycklingen, till och med pa pizzan! men dom va skojjiga, piloten va superamerikansk med ordentlig sydstatsdialekt och forkarlek for att tanda balteslamporna vid minsta risk for luftgropar.

pa denna strackan satt jag brevid tva danskar fran sydsjalland, dom pratade galet fort fran borjan och sluddrade mer och mer efter varje burbon de drack :P glada killar!
nar vi landade i Atlanta var det snabbt hejda, for nu hade jag exakt en timme tills mitt flyg skulle ga igen. sa jag tog en sprangmarch pa rulbanden, klammde mej igenom immigrations och sen var det slut pa ledtradar vart jag skulle. for mej, som forvirrad stressad svensk, vad det inte sa logiskt att alla skyltar pekade pa alla annat utom dit jag ville, och dessutom var inte alla pa engelska. de anstallda pa flygplatsen insag detta ganska snabbt, for nastan varenda en jag motte kontrollerade sa jag visste vart jag skulle och visade vagen. men eftersom atlanta ar en av varldens tre storsta flygplatser enligt dem som tror sig veta, sa blev det till at springa mer, och jag hann ombord under tiden de skrek ut att nu ar det verkligen last call to quito, ecuado.

i morron ska jag forsoka skaffa mej ett telefonnummer, lagger upp det har da.
nu ska jag sova, det har varit luftgropar nastan hela vagen sa det blev inte mycket med det pa planet.

annelie