lite vardag i Quito

det ar mycket som forundrar (ar det ens ett ord?) mej i detta landet, bland annat folks fantasi nar det galler att skapa jobb. har man inte sa hoga krav kan man hanga i vagkorsningar, rondeller eller mitt pa gatan och tigga, alternativt salja godis, frukt eller lotter. an sa lange har jag knappt akt en buss utan att det hoppat pa minst en forsaljare, dom ar overallt, och vanligtvis har dom en del indianblod i adrorna.

har man lite hogre krav men anda kanner att livet pa gatorna har i stan ar vad man vill ha, sa kan man ta jobb som skrikare pa nagon av dom blaa bussarna. hoppar man pa en san vet man aldrig riktigt var man hamnar, men skrikaren vralar ut ungefar vilka gator dom tanker kora pa. dom bla bussarna har i princip inga hallplatser, vill man hoppa pa sa stracker man ut armen och viftar lite fran trottoaren, och skulle man vilja hoppa av sa gar man fram mot chaufforen och hojtar gracias! och hopas att han stannar. det gor han oftast ratt omedelbart, det dara med att det kan finnas trafik bakom som inte uppskattar det, eller att han blockerar ett overgangsstalle, vagkorsning eller infart till rondell spelar helt enkelt mindre roll. forstklassig scervice alltsa!

bussarna har i staden ar for ovrigt ratt intressanta. jag skulle garna visa med lite bilder, men det ar inte ratta stallet att flascha kamerna, sa jag later bli. ecovian och troulebusen har speciella hallplatser och alla far alltid plats. trangt och mysigt alltsa, jag han annu inte fatt nagon sittplats och jag aker typ varje dag. det samma galler forresten for langfardsbussarna, har man otur kan man fa sta hela vagen, alltsa nagra timmar.

busschauforerna verkar alltid stressade, precis som i vilket annat land som helst, skillnaden ar att har finns det inga tidtabeller sa jag fattar inte riktigt varfor. nagra som inte alltid ar fullt sa stressade ar poliser och liknande pa utryckning. i sverige vinner man pa att kora pa bussgatorna, men har ar bussfilerna i mitten av gatan och omkorning av dom langsamma bussarna ar ofta ratt omojlig for bussfilen ar omgiven av kantstenar som ar typ 20 cm hoga, minst. sa om man angrar sig och vill kora pa gatan i stallet sa gar inte det. men det gor inget, dom kor snallt dar bakom och kor ibland om in i den andra bussfilen nar dar inte ar nagon motande.

om man nu kanner att nae, jag har hogre krav an att arbeta pa gatorna sa kan man vara dorroppnare pa ett kopcentrum. det dar med automatiska dorrar har tydligen inte slagit igenom sa hart har, men det har daremot tanken. foljaktligen ska man alltsa inte behova oppna dorren sjalv. kanon, massor av arbetstillfallen! och sa ar det trevligt, nar man gar in pa centrat far man ett buenos días/buenas tardes beroende pa tidpunkten, och sen far man ett nytt varje gang man gar in i en affar av expiditerna eller ibland butikens lokala vakt.

denna veckan har jag vandrat runt pa lite olika muséer och fatt lite koll pa landets historia. bland annat var jag pa ett som handlade om dom extremt manga olika indiankulturerna som finns/funnits i landet. det ar ett stort museum, men som vanligt stack min harfarg ut. en stackars guide forsokte valla runt en skolklass med majoriteten pojkar i aldern 16-17 ar, men han fick det inte latt. ett litet gang pa typ 4 pers slet sig och bestamde sig helt enkelt for at forfolja gringon i stallet. dom gick alltsa typ 3 meter bakom mej halva muséet och diskuterade mej pa spanska. det slutade dom i och for sig med nar jag sa nagot pa spanska till min larare, da overgick dom till att skratta. antar att jag inte har riktig koll pa detta spraket an :)

idag var jag pa ett annat muséum som handlade om nuvarande urbefolkningsstammar i regnskogen. den visade diverse laskiga grejjer, bland annat var det en klan som tyckte om att krympa manniskohuvud tills dom va sma som basebollar. dom skulle tydligen ha overgatt till enbart djurhuvud nu, men fraga mej inte hur eller varfor dom korde med manniskor for det hangde jag inte med pa, men det sag helt sjukt ut, dom hade nagra riktiga att visa. men den stammen bor langt ifran dar jag ska till helgen, vilket ar Tena. dar ska jag och nagra andra fran skolan prova lite rafting och kolla pa ecuadors motsvarighet till grand canyon. ni kan nog vanta er nagra tjusiga bilder, for precis som forra helgen ar det skogen som galler. riktiga regnskogen denna gangen.

for ovrigt har planerna andrats lite, det blir inget baños for deras vulkan ar lite val agressiv och forskarna vantar nu pa det stora utbrottet. men det ar ingen fara dar jag ar, utbrotten nar inte sa langt.
http://www.vulkaner.no/v/volcan/tungura-e.html

annelie