a mi me gusta Tena

jag har ont over allt, mina ben har fatt en hel del nya blamarken, mina fotter vill inte ga och ar bra mycket med rodrandiga an jag mindes dom och jag har fatt en galen bonnabranna.

jag har helt enkelt haft en av dom basta helgerna i mitt liv, utan krydd! i fredags hade jag brattom som tusan, jag forvantades vara pa andra sidan stan en timme efter att jag slutat skolan, och denna staden ar lang, riktigt lang. alltsa blev det varken lunch eller middag for min del, mer an en banan i taxin. taxinissen verkade jattetrevlig, vi pratade om det mesta (pa spanska!) men efter ett tag borjade jag fundera pa om han inte anda hade kidnappat mej. vi var ute och korde i utkanten av stan pa pytesma gator, och jag tankte att det har blir kanske en dyr resa. men icke, han var precis lika trevlig som han verkade och hade tagit smavagarna for att undvika rusningstrafiken sa att jag skulle hinna i tid.

val pa busstationen vantade Damon fran seattle, Flavia fran tyskland och Andrés som ar lite av ecuadorian och amerikan. resan borjade fint, det var varmt ute sa det gjorde inget att det saknades lite rutor i bussdorren och vagarna var an sa lange av asfalt. det blev morkt, skogen blev hogre och asfalten mer och mer sallsynt. efter ca en timmes eller tva hoppande pa vad som en gang varit en grusvag fick vi stanna i en by som heter Baza och byta dack. antar att det hade hoppat sonder, for er som har akt inlandsvagen pa island kan jag saga att den ar rena autobahn jamfort med standarden har. Baza ar for ovrigt val vart ett besok en fredagkvall vid nio- tiotiden som klockan ahde hunnit bli. da samlas storre delen av befolkningen under ett plattak (ca 30 pers) och lyssnar pa en exalterad prast som skriker sig sonder och samman om jesus och maria och hela koret. antar att han inte kunde prata resten av den helgen, for det var ingen kort predikan. efter ytterligare nagra timmars hoppande pa slingrande grusvagar sa kom vi fram till Tena och vart hostel Welcome Break.

lordag morgon gick vi ner till river peoples kontor och fyllde i lite papper och traffade resten av gruppen. tillsammans skulle vi alltsa ha en hel dag med rafting. nu ar ett bra tillfalle for mamma, pappa och andra oroade sjalar att ta nagot lugnande...

okej, jag oversatte inte rafting i forra mailet, men pa svenska ar det forsranning. det finns fem nivaer, vi borjade pa niva tre och efter lunch flot var flod ihop med en annan och bildade en niva fyra. men vi tar det hela fran borjan :)

allihopa hoppade in i diverse minibussar och taxis som transporterade oss sa langt det gick, resten av vagen fick vi ga. i minibussen traffade jag var guide Julio, som egentligen skulle kunna fa ett eget kapitel. julio tillhor den lilla skaran manniskor som laser mej ratt varje gang och som darfor redan vet vad jag tycker, tanker och vad jag klarar av. det var langesen jag skrattade sa mycket pa en och samma dag, han fick mej att gora en massa galna saker och tillsammans drev vi var grupp ratt hart frammat.

bussarna stannade dar djungeln borjade, amazonas djungel. den maste forresten upplevas, inga foton, beskrivningar eller filmer kan nagonsin gora den rattvisa. en raft ar en sorts gummijolle, och alla som har slapat pa varan san dar hemma vet att dom vager en del. det var tydligen inget hinder for dom lokala indianerna, dom spannde glatt en rem runt dom och upp om huvudet och traskade ivag.

vi andra tog varsin flytvast, hjalm och ara och borjade samma vandring. den borjade fint, med en ordentlig stig och allt.

men det blev snabbt lerigare och lerigare. inte sa konstigt kanske, amazonas djungel innehaller tydligen 66% av alla varldens farskvatten. och det ar ju trevligt, men lerigt. var beundran for dom stackars bararna vaxte for varje steg vi tog, och annu mer for varje vurpa vi gjorde utan att ens ha nagot att bara pa.

det var lite som roskilde i somras pa sina stallen, med det tillagget att det for det mesta lutade stadigt antingen uppat eller nerat, det varierade det med. efter ett tag var alla i alla fall nere vid floden, mer eller mindre leriga. jag tillhorde kategorin mer, och gick aven halva vagen barfota eftersom leran forsokte lagga beslag pa mina skor.vi hade alltsa alla fortjanat ett bad, sa vi tog ytterligare en promenad genom djungeln bort till ett vattenfall. det ar en skon kansla att bada i dom har lagunerna, det blir pa nagot satt inte mer akta an sa. och det sager jag inte bara i egenskap av partiskt vattendjur. nar vi kom tillbaka var det dags for en sakerhetsgenomgang, vi fick lara oss alla kommandon och framfor allt vad vi skulle gora om vi foll ur raften eller om den skulle flippa, alltsa valta. det finns inga fula stallen i djungeln, men den har hangbron som vi utgick ifran hade ett tjusigt lage. pa den star julio och bedommer hojden over floden, det ar ca 15 meter skulle jag tro, och inte lage att hoppa.

totalt var vi tre batar och en kajak, jag och dom andra fran skolan hade den gula raften med julio som guide, den bla raften guidades av agaren till foretaget (en irlandare som kom hit for 15 ar sedan, han har fortfarande inte akt hem) och hade tva passagerare och sa den roda raften med ett gang turiststudenter fran england och guiden danny. i kajaken satt fabian, en tysk medicinstudent pa jordenrunt-resa. sa vi gav oss ut pa floden.som sagt, det var langesen jag hade sa roligt, och sa mycket adrenalin i blodet! jag har faktiskt forsokt tycka om lite mindre extrema sporter ocksa, men det ar tydligen inte min grejj.

alltsa, ut pa floden, som bitvis ser ut sahar och bitvis ar helt lugn men saklart strom. efter varje lite tuffare (roligare!) passage firar man med en high fivefabian som satt ensam i kajaken fick fira bast han ville, forslagsvis med en rodeo. det innebar att flippa kajaken som en volt frammat, och tillhor den hogre skolan av vattenkonster. saklart ar det guidernas favorit, dessa manniskorna lever pa floderna. det jag inte forstar ar hur dom alltid klarar av att ga dagen efter, jag hade san traningsverk i laren att mina knan foredrog att boja sig bakat an att behova anvanda nagon muskel. i golvet i raften finns namligen handtag som man sticker fotterna i, och sen spanner man hela sig som en galning for at inte aka ur.
dar var flod flot samman med en annan stannade vi for lunch, och darefter var det dags for ytterligare nagra timmar pa floden, som nu blivit niva fyra. den engelska gruppen ar ivriga att komma ivag, och vi andra var inte sena efter

jag har vuxit upp till stor del pa var bat, och pa den agnat bra mycket tid at att tjata pa pappa om att jaga vagorna, oka farten etc. bara for att jag rakade sitta i en jolle pa en flod betydde inte det att det inte fortfarande var det som gallde. en blick pa julio och han visste hur det skulle styras! pa senare ar har jag oftast aven suttit langst fram i foren pa baten, det dar med vader och vind har oftast spelat mindre roll, da det definitivt ar den basta platsen. och visst, varan bat kan gunga och visst kan man fa nagra stank fran vagorna, men det ar inget emot hur det ar i foren pa en raft. det kallas cowboy, och jag var saklart tvungen att prova!det var helt sinnessjukt! jag vet inte riktigt hur jag ska kunna forklara denna dagen for er dar hemma, det finns varken ord eller blider som gor det mojligt att forsta kanslan, det maste upplevas.

mamma och pappa, ta nagot mer lugnande..

efter ett tag kom vi fram till en ratt svar passage som vi var tvugna att ta perfekt for att inte raften skulle flippa. vi skarpte till oss allihopa och inledde enligt instruktionsboken

hall nu i minnet att vara flytvastar ar kraftigare an raddningsvastarna pa baten hemma, och att vi hade hjalm. som sagt, vi inledde galant, och det verkade som att vi skulle klara hela forsen utan problem, men en sten tankte sabotera dom planerna. vi kommer upp pa den lite for snabbt, och under tiden julios order hangde i luften sa har vi redan borjat varan flipp.

alla klarade sig oskadda, med undantag for lite skrapsar och nagra nya blamarken. jag var grundligt nojd dar jag lag i den tvattmaskinliknande floden att dom goda brandmannen lart mig behalla lugnet nar andra far panik. och jag ar ju trots allt van vid att bli tvingad ner under ytan och ta nagra smallar dar. det var alltsa ingen fara med mig, efter att jag akt ner for resten av forsen akte jag upp till ytan och hittade en annan bat att halla fast vid tills julio flippat tillbaka varan. ni kan ana mangden adrenalin i adrorna efter det!

dom andra batarna klarade passagen, men dom engelska studenterna ville ocksa flippa (vilket dom redan gjordt en gang tidigare under dagen) sa boysen dar gjorde sitt basta nar dom surfade bakom en sten. det resulterade dock enbart i att dom flog i och kom ut pa andra sidan baten dar vi plockade upp dom.

resan nedfor floden fortsatte, bland annat forbi nagra tjusiga vattenfall och gott om klippor att hoppa ifran (saklart gjorde vi det ocksa).

efter ca 6h pa floden var turen over, och vi gick iland. pa stranden bjods det pa ol, och vi kunde helt enkelt inte sluta beratta for varandra at detta ar en av dom basta dagarana i vara liv, och tank att fa jobba som raftingguide.

pa kvallen kakade vi middag pa en restaurang med sin egen lilla husapa och gick ut och tog nagra ol. Tena ar en av dom sakraste staderna i ecuador, har ar det manga som lamnar bade hus och bilar olasta med nycklarna i. det ar samtidigt en av dom skonaste staderana jag upplevt, totalt oavsett land, allting ar laidback och mojligheterna att utforska naturen ar oandliga. har finns grottor, vattenfall, amazonas djungel och saklart floderna.

sondag morgon tog vi en taxi (i denna delen av landet ar alla taxis picups, och man sitter garna pa flaket) till isla de monos, pa svenska blir det apon. sista biten fick vi logiskt ta en bat.och logiken fortsatte, dar kryllade av apor pa on. vi blev visade runt av en kvinna som bodde dar, men min nya polare lukasdistraherade oss en aning. men han var rolig, klattrade overallt pa mej och flavia, men han gillade inte killar sa nar andrés forsokte ta over honom for en bild borjade han bita honom och holl sig annu hardare i mig. han hade saklart en hel hog apkompisar av olika sorter och storlekar. fraga mej inte vad denna haller pa med, jag tycker det ser ut som han sjunger kareokey men antagligen pysslar han val med nagot helt annat.

saklart fanns aven herr nilsson pa plats.pa sondag eftermiddag var vi tvugna att ta bussen tillbaka till quito, men jag lovar och svar, det var inte sista gangen jag var i tena, och det var inte sista gangen jag provade pa rafting. det finns som sagt inga ord som kan beskriva denna helgen, jag har verkligen forsokt satta fingret pa vad det var som var sa vansinnigt bra men misslyckats. men jag antar att det ar sa det ar ibland, ibland vet man bara att man har hittat sitt lilla paradis.