el mitad del mundo

sa annu en vecka i quito, jag kan knappt fatta att jag snart ar halvvags genom min resa. det roliga med detta landet ar att har finns alltid en miljon saker att gora om man kanner for det, och ingen som tittar snett pa en om man spenderar hela dagen med att sova. det ar en ratt konstig kansla, helt ny for mej, att ingen over huvud taget forvantar sig att jag ska gora nagot alls. det ar ingen har som forsoker bestamma over mej, och framfor allt sa har jag i princip bara ansvar for mej sjalv, jag behover knappt ta hansyn till nagon annan. det ar jattekonstigt..

forsta delen av denna veckan spenderade jag at att vara dod efter helgen, jag fick en slang av hojdsjuka nar vi akte tillbaka uppfor bergen till quito. jag antar att jag far skylla mej sjalv for det, vill man undvika hojdsjukan ska man inte ha ol dagen innan, och jag ska definitivt inte ha tre. men efter nagra dagar, mycket somn och rejala portioner socker och vatten sa forsvann den.

som jag sagt tidigare, jag traffar helt fantastiska manniskor har, men oftast sa ar det bara for en dag och man vet att vi aldrig kommer ses igen. i onsdags var dock ett undantag, killen i kajaken (fabian) fran raftingen hade tagit sig till quito, vilket saklart skulle firas. har fungerar det sa att det ar ingen fest, ingen utgang, det ar ingenting utan dans. darfor hamnade vi tillslut pa ett kubanskt stalle med livemusik tillsammans med nagra overgrymma dansare. dom finns for ovrigt overallt har.
vi var fem personer som gick tillsammans: jag, fabian och flavia som utlanningar och med oss hade vi tva ecuadorianer. av oss utlanningar var det bara jag och fabian som var blonda, och darmed som vanligt duktigt utstirrade. efter att vi svept vara mochitos entrade vi dansgolvet och forsokte oss pa det dara med salsa.

och nej, det var inte mycket battre denna gangen, han kunde nagra fler steg an jag men jamfort med the locals maste vi i alla fall fungerat bra som underhallning. efter ett tags stirrande (vad tusan gor ni blondies med varan dans?!) var det en kubansk kvinna som forbarmade sig over hela forsamlingen och inledde nagot som liknade ett aerobicspass i stallet med galna moves. som vanligt ar det omojligt att satta ord pa stammningen, men alla var lyckliga over att vara dar, bandet spelade den dara panta mera laten och lite da och da var det nagon som flippade ut i ett spontant dans eller instrumentsolo.

det gav mersmak, och lampligt nog var det salsalektioner dagen efter pa skolan. helt plotsligt var jag en av dom mest rutinerade pa stallet med mina hela tva tidigare forsok. jag dansade med samma proffsiga kille som forra gangen (han blev duktigt imponerad over mina framsteg sen sist, kan jamforas med en nedgradering fran orkan till bara vindmolla, nu var armar och ben pa nastan ratt stalle men utan nagon som helst grace), men det sjuka var att jag kunde pa nagot satt kanna hur hela hans kropp rorde sig, och tankte rora sig, bara genom hans hander! och det var nog tur, for mina ogon ar fortfarande stadigt fasta pa fotterna for att undvika att typ doda nagon. jag kan forresten rekommendera att dansa i vandringskangor, mina enda torra skor, det ar obeskrivligt klumpigt!

och kvallen fortsatte, 10 min harifran med taxi ligger ett salsateca, och denna dagen hade dom liveband. ett sadant band bestar av ungefar lika manga deltagare som ett skanskt reggaeband, alltsa typ 12, och dom flippar konstant ut i diverse solon. en gringohunter vid namn diego sag min blonda kalufs typ tva sekunder efter att jag kommit in genom dorrarna och sag det sen som sitt uppdrag for kvallen att lara mej sa manga galna snurrar som mojligt. det var hur kul som helst, inte heller denna kvallen kom nagon till skada utom diegos sjalvsakerhet. det var ratt kul faktiskt, nar vi tog var forsta dans var han lite borta och kollade sig omkring hela tiden. logiskt fragade jag vad det var, och svaret var att "wow, du vet att verkligen alla har inne tittar pa dej va?". stackars nervosa pojke. tillsammans med nagra andra av flavias polare hade vi en grym torsdag kvall.

i morse styrde sa jag, kelvin och en ny tjej fran USA, hillary, kosan mot mitad del mundo, alltsa ekvatorn.
vi akte till det mindre turistiga alternativet (det finns tva platser har dar den ar utritad) och spanade in en rad fysiska fenomen som bara finns har. gravitationskraften utgar harifran ekvatorn, sa precis pa den ar kraften typ neutral. bland annat kunde vi allihopa utan problem balansera ett agg pa en spik, och saklart var vi tvungna att undersoka om vattnet snurrar at olika hall pa nord- respektive sydsidan. det gor det, precis pa ekvatorn faller det rakt ner, soder om snurrar det medsols och norr om motsols. trodde vi i alla fall, vi upptackte sedan att det var konstruerat eftersom skillnaden logiskt inte ar sa stor bara for att man flyttar sig nagra meter. var larare sa dock att det ar sant, men man behover vara ungefar en kilometer ifran ekvatorn for att det ska vara tydligt. sa jag ar fortfarande inte overtygad.

men nagot som faktiskt var helt sjukt ar att man forlorar bade vikt och muskelstyrka nar man star dar pa linjen. vi gjorde nagra olika test pa ekvatorn och tva meter darifran, och skillanden ar skrammande.
man vet normalt ungefar vad musklerna klarar, men dom reglerna galler inte dar, vi var svaga som smaflickor allihopa.

saklart fanns det aven diverse solur. dom ar valdsamt exakta, ett dygn ar tydligen inte riktigt 24 h alltid, utan mer 23 h och lite minuter och sekunder efter det, jag kommer inte ihag exakt.

i ecuador kan man sallan ga pa ett museum eller utstallning om nagot alls utan att det finns en horna med lite grejjer fran folken i djungeln. sa var det aven har, dom hade bland annat krympta manniskohuvud.
dom ar stora som en baseball, och munnen ar ihopsydd for att halla anden kvar i skallen. vi blev visade duktigt detaljerade bilder om hur dom goda indianerna skiljde huvudet fran kroppen och darefter kokade det tillsammans med diverse vaxter.

vi provade aven pa att vara indianer sjalva och skjuta en kaktus med blasror. i verkliga livet ute i djungeln ar pilarna (ser ut som sanna grillspett i tra) doppade i gift, men vi tyckte vi kunde undvika den detaljen for att inte ha ihjal nagon i onodan.

for ovrigt har jag varit nere i centro historico, alltsa gamla delen av stan, med min larare manuel nagra ganger denna veckan. vi kollade in world press photo exhibition, det ar helt sjukt vad vissa kan ta foton, och sa hade han vanligheten att visa mej horkvarteren och aven peka ut nagra fnask. fraga mej inte varfor, det fortaljer inte historien. sa ar det ofta har, man fattar sallan varfor denna befolkningen gor som den gor. for nagra ar sedan hade dom till exempel en galen dag da dom faktiskt hade tre presidenter. en annan sak ar att alla har hatar korrupitonen i landet, men utnyttjar den garna. har du 20 dollar kan du komma undan med det mesta aven om polisen tar dej, som att kora utan korkort eller nagot annat. enligt min syster har ska jag tydligen aven kunna krangla mej undan genom att prata enbart svenska, da pallar dom inte med en. alltid bra att veta :)