magi i bergen

idag ar sista dagen i cuenca for min del, i alla fall for denna gangen. min mamma har, zaida, har totalt adopterat mej helt och pastar att jag maste komma tillbaka och halsa pa. inte for att jag skulle ha nagot emot det, detta stallet ar kanon, och i narheten finns bade Inga Pirca och nationalparken Cajas, bada med en speciell magi.

men forst lite om cuenca. denna staden ar urgammal, byggd och raserad i olika epoker. den har haft olika namn beroende pa vilken indianstam som bodde har for tillfallet, men nar Sydamerika var kolonialiserat och klart stannade det pa Cuenca. invanarna har var handelsman, det ar bara ca 3 timmar i bil till kusten (dom fick i och for sig vandra eller rida, men andan), och dom akte fram och tillbaka till frankrike och spanien. dom tog med sig arkitektiska ideer hem, och resultatet ar foljaktligen en stadsskarna av gamla kolonialhus. detta ar katedralen med tillhorande plaza dar det konstant spelas musik fran diverse hogtalare.








i fredags var det dags for en tur utanfor staden, sa tillsammans med en grupp andra entusiaster akte jag till Inga Pirca. var guide ar definitivt gift med sitt jobb, aven fastan han pastod att han hade fru och barn hemma. jag lovar, det denna killen inte kan om detta omradet ar inte vart att veta. han borjade med att slapa med oss till en kyrka, och jag ar ledsen men en kyrka ar inte mer an en kyrka om man inte har nagon speciell relation eller historia om den.

men som sagt, vad var guide inte visste ar inte vart att veta. for att bygga denna kyrkan fick entusiastiska katoliker slita i 40 ar utan lon med att for hand grava bort berget som var lite ivagen for den. kyrkan att tillagnad jungfru maria, precis som sadar en miljon kyrkor till i detta landet. anledningen ar att fran borjan befolkades ecuador som bekant av indianer. de olika stammarna hade naturligtvis olika kulturer och gudar, men gemensamt var att de alla hade stort fortroende for moder jord. det var till henne man offrade, och hon var det maktigaste vasnet. utover moder jord hade de vanligtvis en ordentligt maktig gud for varje foreteelse i naturen.

en dag var spanjorerna trevliga nog att upptacka denna kontinenten, och med dunder och brak gick dom ut bland indianerna och hade en liten maktdemonstration. den forsta veckan eller sa trodde antagligen indianerna att spanjorerna verkligen var gudar, med sitt skinn av stal och formaga att kasta eld fran stalror. men indianerna ar klyftiga, och inser snart att spanjorerna var manniskor precis som dom, och som precis som dom sjalva behovde ata och ga pa toaletten. snart forsokte spanjorerna ta kontrollen, indianerna skulle minsann bli katoliker och arbeta for dem. dom presenterade jesus, och forklarade att han var minsann kanon och gudomlig sa det racker till och blir over, men indianerna lyssnade misstroget. deras gudar var maktiga ting, definitivt ododliga, och har kommer ett gang vita man och sager att dom har en dod manniska till gud? det var stort nej tack till det.

det borjade med en kompromiss, indianerna stallde helt enkelt jesus i ledet av redan befintliga gudar, men spanjorerna nojde sig inte. efter en period (nagra generationer, dar indianblog blandades med spanksk eftersom det bara var man som kommit hit for att kolonialisera) sa vaxte en mer katolikvanlig kompromiss fram. jungfru maria, guds moder, maste ju vara duktigt gudomlig tyckte indianerna, sa de inriktade sig helt enkelt pa henne. jag lovar, du kan inte hitta en katolsk kyrka har dar hon inte finns, daremot kan de ha rakat glomma jesus eller hangt upp honom pa ett kors pa ordentligt avstand fran altaret och annat som drar uppmarksamheten at sig.

uppe vid denna kyrkan fanns gott om nagon sorts kryp, dom ar ratt stora och jag misstanker stort att det ar nagot kackerlacks-liknande.

fran kyrkan akte vi vidare ut mot inga prica, som ligger ca 1,5h harifran. pa vagen klammde guiden in annu ett stopp, det ar tydligen hans, precis som manga andras uppgift har i livet att bland annat allmanbilda mig. vi stannade vid en sliten stuga med en lika sliten tant framfor.

hon tillverkar panamahattar, som inte alls ar fran panama som namnet antyder, dom blev bara sjukligt populara dar nar nagon snubbe borjade exportera dit. dom ar alltsa en ecuadoriansk uppfinning, och en riktigt panamahatt tar ungefar 2 ar att gora. dessutom finns det bara ca 12 personer i hela varlden som faktiskt vet hur man gor dom.

men denna hatten hon holl pa med nu var en enklare 2-dagars version. vi fick ga runt och kika lite pa hur hon bodde, det var langt ifran hygieniskt.

sa kom vi sa antligen fram till vart mal, inga prica. inga pirca ar dom enda inca-ruinerna varda att se i ecuador, och i princip dom enda som fortfarande finns kvar.

det ar en magisk plats, belaget pa sadar 3000 meters hojd over havet och med en perfektion som manga forsokt harma och misslyckats.

i nedre hogra hornet ar originalet, byggt av incas och uppe till vanster har man for nagra ar sedan forsokt reparera en trasig del. varje sten ar unik, ingen har samma storlek och denna byggnaden ar stabilare an det mesta annat.

historien om inca-folket ar kort och intensiv, och orsaken till deras slut ar riktigt sorglig. de dog ut pa grund av ett enda beslut, det att dela det maktiga riket i tva. kungen var dodligt sjuk, och i peru fanns hans aldste son som sags som en sjalvklar arvtagare av tronen. i ecuador fanns dock kungens andre son, en bastard enligt inca-folket eftersom hans mor var av en annan stam. den ecuadorienske sonen var dock en lysande general, han ledde sitt forsta faltslag vid 14 ars alder med stor framgang, och hade foljt sin pappas arbete sen han var liten. sonen i peru daremot var en rikemansunge. kungen hade ett sista svart beslut att fatta pa sin dodsbadd, det om vem som skulle overta tronen, och han beslot att helt enkelt dela pa riket. det blev inbordeskrig, bada sonerna ville saklart ha hela riket, och for att gora en lang historia kort sa dog de ut efter ett tag. ingen ville vara inca langre, det hade blivit ett splittrat folk, dessutom hade spanjorerna slagit till pa riktigt. det gick ut ett sista meddelande till incafolket fran den ecuadorianske sonen, som faktiskt var ledare for hela sedan han dodat sin bror, om att gora allt for att undvika att bli slavar. sjalvmord, riva hus och forstora marken var definitivt att foredra.

kvar finns alltsa idag bara ruiner, men man kan utan problem kanna vilket maktigt folk de var. de var perfektionister, inga pirca ar ett tempel till solens ara, och vid sommarsolstandet (eller heter det vintersolstandet?) i juni gar solen ner i perfekt bage genom en oppning i detta templet. magin kanns tydligt, men det ar sa mycket som ar okant om detta folket, mycket tack vare att de inte hade nagot skriftligt sprak, och man onskar att stenarna kunde beratta mer.

bilden ar tagen fran manens (kvinnlighetens) tempel och visar solens (manlighetens) tempel.

narmast ar manens tempel.

dagen efter akte jag till nationalparken Cajas. hogsta punkten vi vandrade pa var 4 100 m.o.h och det var lite tunt med luft. men det var vart det, forsta rundan gick vi doda vulkaners kratrar och genom skog med 2500 ar gamla trad.

denna sjon ar ca 300 m djup, och en del av kratern. berget bakom ar av lava, och befinner sig egentligen i det som brukade vara kratern.

vi gick igenom den spokligaste skog jag varit med om, det var knapp tyst och som ni ser ar traden helt forvridna. det kanndes ungafar som taget ur sagan om ringen, och ingen hade blivit forvanad om traden borjat rora pa sig eller om smeagol hoppar fram fran nagon av grottorna. detta ar en av fa platser i varlden dar detta tradet vaxer, normalt sett pa 4000 meters hojd vaxer valdigt lite. dessa traden ar ca 2000 ar gamla, dom lever ca 2500 ar och sen dor dom.

efter lunch hade vi kommit ner pa lite lagre hojder, 3000 m.o.h, och tack vare nagot som hade med en gammal inlandsis att gora sa fanns det cloudforest har. vi gick och vi gick, helt plotsligt dyker det upp en stor gammal tegelbyggnad mitt i ingenstans och det blir dags for ny historia.

som ni ser ligger den precis vid en sjo. anledningen ar att for en massa ar sedan hittade nagra tyskar detta stallet, och fick klart for sig att vattnet har ar extra rent och gott. och tyskar ar ju tyskar, sa dom anlade en olfabrik pa behandigt avstand fran sjon.

fabriken ar inte igang idag, vagen som en gang ledde dit ar borta och parkforvaltningen har lite olika ideer om vad som ska handa med den.

det var det fran denna staden, nu lamnar jag cuenca, familjen och lillungen emilia

det ar hon som styr hushallet hemma, och hon har en ratt bestamd vilja. hon tycker inte om nar jag pratar med grammatiska fel, da blir hon forbannad och rattar mej ganska oforskamt, men hon ar riktigt rolig. i morron flyttar jag till kusten, forst till ett litet hippie-stalle som heter montanita (finns inte pa dom flesta kartorna men liggen ungefar mitt emellan Guayaquil i soder och manta i norr), darefter har jag en vecka i manta innan jag aker tillbaka till quito for min sista vecka och hemresa till sverige igen.

bara tre veckor kvar, och sa mycket kvar att se!