ny stad, ny familj, nytt allting

sa, sen sist har jag hunnit med en hel del, bland annat spenderat helgen med ett gang overfjolliga brudar, snackat alkoholforgifning med en ratt kul tysk (han forsokte dranka sin hemlangtan efter pojkvannen, det gick daligt), suttit 11 h pa en buss och konstaterat att blamarkena blivit fler.

denna helgen akte jag till mindo, som ligger ca 2 h nordvast om quito omgivet av coludforest. FEM andra brudar lyckades klamma in sej pa min resa, sa jag spenderade fredag kvall med att snacka overlevnadstaktik med min quitomamma. det hjalpte inte, dessa brudarna var med ett enda undantag det mesigaste jag varit med om, varav den ena agnade en forsvarlig tid at att helt enkelt bola. hon tog sig knappt levande over hangbroarna, och det dara med att vandra i skogen var helt enkelt inget for denna new york flickan. och san far man garna va, men da ska man inte hoppa pa en san har tripp. jag menar, beskrivningen var pa engelska och det ar val anda forstaspraket dar?

i alla fall, pa lordagen snorde jag pa mej vandringskangor och dom andra diverse sandaler eller tygskor och sa gick vi ca 1,5 h genom skogen fram till ett vattenfall. val dar var det sakerhetsgenomgang, jag inspekterade utrustningen for mej sjalv och sen begav vi oss nerfor.
ursakta, men jag sitter vid en mac och abaket vill inte rotera bilden.. efter mej tog sig tva av dom andra ner, gratflickan kasade den vattenfria vagen och den femte bruden hade stannat pa hostelet.
tillbaka pa hostelet gick jag pa jakt efter en dusch. efter at ha vimsat runt hela hostelet 14 ganger horde jag nagon ropa mitt namn, men det var en mansrost och jag fattade ingenting. efter ett tag stack pablo ner huvet genom taket och fragade om jag inte tankte titta upp nagon gang. pablo ar en polare fran quito, och han och hans flicka hade ocksa dom tagit sig ut i odemarken for att radda min helg :) det var kanon, vi gick och kakade en vralmiddag pa restaurang for 3 dollar, alltsa typ 20 SEK!

dagen efter kakade vi och ett gang kollibirs frukost ute, som vanligt ar det mitt i skogen det smakar som bast. vi fortsatte med att ga bort till ett vattenfall (vandringen var lite besvarlig, en av brudarna fick ett nytt bryt) med tva guider. dom hangde jag med resten av dagen, och lillkillen (sadar 12 ar eller nat) blev sa imponerad av att jag holl deras tempo att han korde hela forhoret om jag hade pojkvann hemma och om han kanske fick ta med mej pa en tur med hastarna? det fick han inte for vi hade annat inplanerat den dagen, men dom var roliga bada tva. vattenfallet var 12 m hogt och det ansags som en bra ide att hoppa ner for det, men jag lat bli. efter det packade vi in oss i en bil (eller in och in, man aker pa flaket) och akte for att kolla fjarliar och sen lite tubing i en iskall flod.

tillbaka i quito sov jag over hos danny, han hyr normalt ut en massa rum men hade inget ledigt sa han offrade sitt eget till mej. i hans hus bodde denna galna tysken som antagligen ar samre an mej pa att vara hemma, och som dessutom hade en del hemlangtan att dranka efter sin pojkvann. stackars killen blev alkoholforgiftad ett dygn efter han slutat dricka, hur tusan nu det gick till, och spenderade sondagskvallen at att verka miserabel och fjaska for uppmarksamhet.

sa var det da dags for min flytt, hela mandagen spenderade jag pa en buss (eller i alla fall 11 h) for att till slut landa i cuenca. och ja, jag vet att jag sagt detta en miljon ganger tidigare, men detta stallet ar kanon :) cuenca ar ungefar lika stort som helsingborg men med en stamning som en sommardag i smogen pa var kara vastkust. folket har ar mer avslappnat och kanns mycket arligare. precis som i quito bor jag hos en familj, och vilken familj sen! dom ager en skruttig pytteliten fiat som dom kor rundor i, mamman skutsar oss overallt om hon far bestamma, ungefar som en curlingmorsa i elitklass. hon fixar och trixar och jag far inte ens diska sjalv langre. ovanpa det har dom en hemhjalp som plockar upp efter oss, baddar min sang och tvattar mina klader. jag skulle kunna vanja mig vid detta :P

i huset bor mamma zaida, hennes man och tva barn som ar nagra ar aldre an mej, en dotter och en son. jag tror att tvaaringen att dotterns unge, men jag ar inte saker for har kallar alla henne for mi icha (min dotter), vilket aven jag och den andra studenten blir kallade. dom ar verkligen kanon, sa omtanksamma och brydda om att vi ska ha det bra. enda nackdelen ar val att min sang antagligen har en betongmadrass, men det kan man ju sta ut med en vecka :)

som vanligt skulle jag kunna rabbla pa om hur bra jag har det, hur bra jag trivs och papeka igen att det inte ar sista gangen jag ar har, men jag tror ni fattat poangen. jag menar, jag bor en halv minut fran deras brandmansskola, narmsta berket ar faktiskt ett vanligt berg och ingen galen vulkan (det var forresten inga problem alls att passera den som har utbrott nu) och min familj ar stadens producent av godis, hur daligt kan jag ha det?!