vi ar alla sma kakor

det ar mycket vatten i detta landet for tillfallet. det har regnat lite overdrivet mycket, sa en hel del byar langs flodernas vagar mot kusten ar oversvammade. och nar det val slutade regna sa borjade la carnaval. det ar nagon sorts lokal hogtid (om jag med lokal menar hela sydamerika eller bara ecuador vet jag inte) som i princip gor det lagligt att baka kakor av manniskor. vart man an gar pa gatorna sa kastar folk vatten, skum, konfetti, mjol och andra pulver pa en. skummet kallas kareokey och har lite olika farger, for tillfallet kan man se dom alla pa mina klader, och det smakar illa. detta kriget ar tillatet overallt, inne som ute, och man far attackera vem man vill. det har alltsa som vanligt varit nagra vansinniga dagar.

i lordags tankte jag och nagra andra forsoka fly undan festligheterna, sa vi tog en dagstur till otavalo. det ar en (innom kretsarna) varldskand indianmarknad med pynt, smycken, indianklader och en massa mat bland annat. en paradis for souvenirjagare, sa nu ar den biten avklarad :) marknaden var stor nog for mej att ga vilse i, vilket kanske inte sager sa mycket, men efter tre timmar hade jag sett uppskattningsvis halva marknaden. och da var mitt schoppinghumor definitivt slut, precis som de andras. vi gick och kakade, nya hillary lyckades bestalla soppa med diverse fotter i. jag overlat mitt bestallande at kevin, som ordnade in kotlett och pommes. pommesen har ar forresten spannande, for pa detta stallet finns det lika manga potatissorter som det finns olsorter i tyskland. och dom smakar olika, det trodde jag aldrig var mojligt. har kanske till och med finns nagon som lille-emma kan ata?

matta och nojda packade vi in oss i en taxi med destination mot en sjo. och nae, man kan inte forvanta sig att vi bara ska sitta dar vid strandkanten och dra in den tjusiga utsiken over bergen runtomkring, inte nar det fanns saker att gora i vattnet. tyvarr var det ingen som hade badklader med sej (tanken var val att vi skulle hanga pa marknaden hela dagen) sa jetski, vattenskidor och annat trevligt gick bort. kvar fanns speedboat. och vilken speedboat sen, den gick val i kanske 15 knop i medvind och var i storlek med pappas forsta bat, alltsa format pytte. men det var gott att aka lite bat igen. pa kvallen fick jag for forsta gangen smaka candela, som ar varm juice av naranchilla (en av alla superlokala frukter, men namnet liknar spanskans for apelsin, sa kent, om jag rakat skriva apelsin i stallet sa menar jag inte det) kryddad med kanel och sockerrors-sprit. den ar vansinnigt sot, men dom senaste dagarna har jag blivit itvingad den ett antal ganger.

det var som sagt karneval, och den gode Danny (researrangor och densamme som skickade mej till tena) bestamde sig for att nu skulle minsann annelie fa sig en dos ecuadoriansk kultur.
efter tre timmar hade jag forvandlats till en kaka, garnerad med det mesta. men det ar galet vad det kan vara roligt att grisa ner sig, det ar varldens krig och man blir mulad med det mesta. det anordnas diverse carnevalstag med indiandans och sant, men dom verkar mest vara till for att locka ut folk pa gatan sa att dar blir fler att kriga med. pa ett stalle ar dock detta carnevalstaget storre an kriget, det ar i rio de janeiro och ganska jattelangt harifran. kanske blir ett projekt nat annat ar. bast att komma ihag solglasogon till den gangen, jag fick noga forklarat for mej att far man schysst ogonkontakt med nagon sa leder det vidare till en kyss, gillar man den har man att gora hela natten..

i alla fall, efter nagra timmars kastande, sprayande och mulande sa fryser man, och det ar da dom goda ecuadorianerna haller i en candela. och den ar lurig den dar drycken, for den ar sa sot sa man vet aldrig hur stark den ar. men det ar ingen ny favorit for mig. pa baren dar vi fick candelan denna dagen bestamde sig danny sen for att nu var det dags for salsa (saklart) sa han och dom andra startade nan sorts improviserad lektion for oss gringos. alla tjejjer hade efter ungefar fem minuter konstaterat att det ar omojligt att dansa med dom basta killarna for da riskerar man att ha ihjal nagon. men varma blev vi :)

dagen efter var sista dagen pa la carnaval, och det var aven dagen for det officiella kriget pa skolan. vilket jag hade missat. alltsa kommer min larare tillsammans med den proffsiga danskillen fran salsalektionerna och lyfter upp mej fran min stol (jag satt och forsokte komponera ihop ett mail), bar ut mej i tradgarden och spolade av mej med tradgradsslangen. minst sagt uppfriskande! sen upprepade vi proceduren med dom flesta larare och studenter pa skolan.
killen i gul trojja ar min larare, iván.
vi brot oss aven in hos danny (han bor mitt over gatan) och slapade ut honom.
efter ett tag, sisadar tre timmar eller nagot, slot vi fred och drack lite candela. har ar vi samlade allihopa nastan.

idag kom forresten en spannande overraskning, jag fragade min mamma har om jag kunde lana tvattmaskinen, och visst det var inga problem, jag var ju tvungen att ha allt fixat till fredag. det var mer an vad jag visste, var ska jag pa freda? det hade hon ingen aning om, men dom skulle flytta pa sondag hade hon kommit pa, sa jag kunde inte stanna har i alla fall. men det loser sej, jag far val ta en natt hos nagon annan haromkring.

att flytta har ar inte som att flytta hemma. man kommer pa en dag att man vill flytta och sa saljer man lagenheten nagon dag efter det, vet inte om det ens existerar maklare har. ytterligere nagon dag senare ska man vara ute ur lagenheten, men det ar inget problem for man far en ny lika snabbt. for tillfallet har min familj ingen lagenhet alls for mamman ska till colombia nagra dagar och fixa nagot med jobb, forst nar hon kommer hem ska hon borja leta efter en ny. barnen ska bo hos en faster sa lange, mamman raknar med att det blir ca 15 dagar. snabbt marcherat!

och jag flyttar jag med, jag ska 10 timmar med buss soderut till en stad som heter cuenca. jag lar landa dar pa mandag om allt gar enligt planerna. cuenca ligger precis som quito uppe i bergen, men det tjusiga med den staden ska tydligen vara ett gang ruiner fran inca-tiden och en mysig stadsskarna med massa hur fran kolonialtiden. men det ar incaruinerna som ar speciella, jag har redan fatt en forberedande lektion i deras historia av danny (han ar lika insnoad som nagon annan jag kanner pa geografi och historia).

incastammen kommer fran peru fran borjan, dar det var tva broder som var ledare. dom var vansinnigt avundsjuka pa varandra och ledde varsin del, sa den ene flyttade helt enkelt med sin del av folket till ecuador. har levde dom lyckliga, dom anlade quito och hade det allmant bra tills spanjorerna dok upp. tydligen gjorde spanjorerna en pakt med incaledaren i peru, som gick ut pa att inte helt ha ihjal varandra om jag forstod det ratt (detta fick jag forklart for mej pa rasande spanglish, sa jag kan ha missat en del). i vilket fall blev hans bror i ecuador fly forbannad och brannde ner hela quito och deras andra stader. skulle dom bli invaderade sa skulle dar minsann inte finnas nagot att bo i for dom raliga spanjorerna och hans bror tankte denne ledaren. mycket riktigt blev dom invaderare, grundligt mordade, och spanjorerna byggde sina stader ovanpa indianernas gamla. verkar vara ett slaktdrama som slar varat med hastlangder :)