lördag 10 augusti 2013

Och ivrigast av alla var däcks-eleven :)

Korea var precis så märkligt och intensivt som vi hade föreställt oss, och det blev en vecka där sömnen definitivt blev försummad. Första hamnen var Inchong, som ligger bara ett par mil ifrån gränsen till Nordkorea. Det märkte vi inget av, och inte såg vi den beryktat vackra skärgården heller, för det gick helt enkelt inte att se något. Det var som om någon hade målat vit färg på rutorna, men på radarn såg vi att vi var långt ifrån ensamma i dimman, och det kändes lite som att hela världen var ett tvspel. Till slut hade vi i alla fall kommit in till kaj, det var dags för kvällsmat och min arbetsdag var egentligen över. Om det nu inte hade varit för att det skulle bytas en kolv i maskin, då förstår ju var och en att man bara måste vara där och få lite olja på fingrarna. Det påpekades friskt att jag ju faktiskt var både flicka och däcks-elev, för tydligen är det fortfarande bara riktiga karlar som luktar maskinrum, och vi töser gillar visst aircondition och blomdoft... 


I maskin var det full action, alla skruvade och lyfte och använde fräcka verktyg, och till slut var sanningens ögonblick framme. Det var inte tillräcklig takhöjd för att kunna lyfta upp kolven rakt upp, så det blev ett nervöst arbete att vinkla den utan att den fick lov att ta i något. Hade den slagit i och gjort ett hack i cylinderfodret hade det varit dåligt på riktigt, och vi hade fått dra igång ett mycket större arbete för att byta foder och det är ett riktigt meck som tar alldeles för lång tid. Vi hade bara en natt på oss, så saker och ting fick faktiskt se till att fungera.



Givetvis fungerar aldrig saker som man vill, och speciellt inte när klockan är mitt i natten. Hela operationen höll på att gå i stöpet när hydraulspindeln som behövs för att lossa pinnbultarna bara vägrade att montera ihop sig. Alltså verkligen tvärvägrade. Det krävdes intensiv övertalning av två ingenjörer och en reparatör innan den gick med på att arbeta. Utan att bli för insnöad i maskindelar så kan vi säga att det var helt avgörande, får man inte loss pinnbultarna så kommer man helt enkelt inte in i maskinen.

Till slut gick allt bra i alla fall, vi bytte kolv och sen skruvade grabbarna ihop maskinen igen, men denna gången i slow motion. Klockan var tidigt på morgonen, folk satt och tog powernaps lite här och var och man kan väl säga att energin var slut. Vi hade helt klart förtjänat lite vila och sen en tur i land. De sista timmarna fick de klara sig utan den ivriga däcks-eleven, för jag skulle upp på vakt vi kl 06, så det var ju lite tråkigt att inte kunna vara med och slutföra. Det är alltid något speciellt när sista bulten är dragen och man är klar med ett stort jobb.



Korea är inte som något ställe jag någonsin varit i innan. Det är inte ens nästan som något man varit i närheten av att uppleva innan, och kulturkrockarna radade upp sig på led. Överallt i världen finns det något som heter sjömansservice, och de brukar man kunna lifta med till deras lokaler som brukar ligga i stan. I Inchong fanns det ett par olika sådana som hade kommit ombord och lämnat sina telefonnummer, så vi ringde helt enkelt första bästa. När ett par signaler gått fram tittade vi lite närmre på deras annonsblad, och insåg att det var en strippklubb vi hade i luren.. Hejsan hoppsan, bara att lägga på och försöka med nästa, som visade sig vara en vresig gubbe som ägde en liten butik mitt i stan. Där förväntades vi köpa något krimskrams eller använda internet, och det var det som var hela sjömansservicen. Till slut kom vi i alla fall ut i stan och kunde gå för att spana in det nya landet.

Vi gick i ett evighetslångt underjordiskt shoppingcenter där dom bara sålde mobiler, kläder och smink, inget annat. Vi upptäckte snart att varendaste korean har en smartphone av nyare modell, och de är gigantiska! Promenaden tog oss till en fin gammal park och till Chinatown, och ett undangömt mysigt café där vi fick sommarens första goda kopp kaffe. Det var värt att gå i land bara för det!

I Korea har dom ett trevligt koncept när det gäller grillat. Man sätter sig vid bordet på en restaurang, helst ska man ta av sig skorna och sitta på golvet, och nersänkt i bordet är en liten grill med ett fläktrör ovanför. Givetvis var vi tvungna att prova, så vid kvällsmatstid trillade vi in på en passande restaurang och ställde oss hungriga innanför dörren. Engelska är inget prioriterat att lära sig i Korea märkte vi, så personalen struntade helt enkelt i kommunikationen och serverade oss vad dom tyckte verkade lämpligt. Det blev någon slags griskött, sjögräs, inlagd kål och hela vitlöksklyftor bland annat, och ett starkt risvin. Hur gött som helst!


 Patrik beställde te istället för kaffe, och fick stränga order om att inte hälla upp i glaset innan timglaset runnit ner. Vi har fortfarande ingen aning om varför, men det var lika bra att följa order!
 Vi gick upp på en höjd för att se på utsikten, och fick se vår båt segla förbi! Det var planerat att hon skulle byta kajplats under eftermiddagen, men det kändes ändå lite märkligt att se henne åka utan oss.
Sen sist har vi hunnit ha ett dop till, med tillhörande grisgrillning! Denna gången fick jag vara drottning, och hade det höga nöjet att hälla jättekallt vatten på dopofferna när de inte kunde svara på frågorna. Hur kul som helst :)
Nu har vi lämnat Korea efter fyra intensiva hamnstopp, vi har stannat och bunkrat utanför Singapore och kört slalom mellan resten av världens handelsflotta i Malacca Strait. Det var något helt vansinnigt trångt mellan båtarna där, så att det blev helt fullt i radarn. Superbra träning i att använda väjningsreglerna :)

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Anneli. Jag har tagit delar av en bild som du har på din blogg. Det är den med signalflagga Q från Panama. Jag hittade ingen annan. Hoppas att du inte misstycker. Jag tar givetvis bort den om du vill det.
Trevlig blogg!
Med vänliga hälsningar
Bengt Utterström. Se www.dagensbatliv.se under "Veckans ord " uppe till höger.