Nu har vi varit hemma länge nog!

Då så, nu är det dags för oss att packa väskorna och för er andra att skaffa er regelbundna internetvanor igen, för om en vecka bär det av mot Sydamerika igen. För den intresserade kommer givetvis diverse historier om vad vi hittar på upp på denna bloggen, och för den icke läskunnige eller late kommer säkerligen några bildbevis med.

Det kommer bli lite annorlunda denna gången: fler länder, fast resesällskap, ett antal fler kulturella inslag och jag kanske till och med fortsätter det här med att börja varje mening med stor bokstav i mina inlägg. Lovar dock inget, och dom svenska bokstäverna får ni som vanligt klara er utan!

Planen
Vår idé om den här resan är att vi efter 17 timmar i diverse flygplan kommer landa i Santiago de Chile, Chiles huvudstad som ligger ungefär mitt i det avlånga landet. Där vill vi åka skidor (i närheten finns en av få knölar som Kent faktiskt inte åkt skidor på, vilket säkerligen enbart beror på att han aldrig befunnit sig på den sydamerikanska kontinenten förut. Så nu blir det både plopp och check på det, det är mycket viktigt det här med ploppar och checkar har jag lärt mej, mer om det senare), vara allmänd duktigt storstadskulturella och jag hoppas även på att väcka min spanska till liv igen.

Därifrån åker vi norrut, genom världens torraste öken och så småningom in i Peru. Peru kan se lurigt litet ut på kartan men det är verkligen jättegigantiskt och där finns en miljon saker att se och göra. Vi har varit lite duktigt svensson-aktiga och valt ut nästan alla klassiska turistmål, men givetvis hade plopparna och checken ett finger med i spelet. Det kommer i alla fall bli världens högst belägna sjö (Titicacasjön, det bor indianer på flytande vassöar på den), Machu Picchu (dom gamla inca-ruinerna), huvudstaden Lima (plopp!!) och sen ett flyg ut i djungeln. Om allt går som vi vill tar vi en flodbåt på amazonasfloden (check!!) upp mot Ecuador där vi kommer ta oss mot huvudstaden Quito (plopp igen!) och vidare ner mot kusten och Montañita. Ni som följde mej förra gången kommer nog ihåg det stället som platsen med både magiska människor och solnedgångar, mitt home away from home!

Därifrån tar vi oss med buss och flyg till Cancun i Mexico där vi kommer fira jul i vår lilla bungalow. Tydligen ska dykningen vara fantastisk där, så det kommer bli en fin avslutning. Samma dag jag åker därifrån, den 25:e december, kommer Kents familj dit och han föjler sedan med dom hem till Philadelphia ett tag medans jag flyger hem lagom till annandags-firandet och sen ganska direkt sätter mej på ett plan till Thailand med pappa och company. I slutet av januari nästa år går det troligen återigen att få tag på oss båda på våra svenska telefonnummer!

Resesällskapet
Denna gången har jag sällskap av Kent. Jag tror nog att nästan hela min släkt har träffat honom, han är killen som på Lindas student tillsammans med Pontus ägnade minst två timmar till att reda ut hur alla hörde ihop med varandra. Han gick till botten med mysteriet hur man håller koll på vilken av Thomas:arna som är bror respektive make till Ann-Mari (den ena har hår på huvudet!), han konstaterade vist att pappa alltid varit omringad av flickor för inte en enda bror eller son fick han men däremot gott om både systrar och döttrar, och att det speciellt var släktskapet dessa döttrar emellan som visade sig krångligt med biologiska och ingifta sådana på alla håll och kanter. Allt detta såg han senare på kvällen mycket tydligt, släktbanden visade sig nästan självklara när Katrins pappa Göran visat honom knepet: titta genom en Tuborg-kikare. Fantastiskt!

Kent är killen i den röda kepsen, för er som inte har träffat honom.

Så till det här med ploppar och checkar..

Det är så att i det Ljungbergska hemmet har det sedan länge funnits en karta som enligt ryktet (jag har aldrig fått se skatten själv) är stucken sönder och samman av nålar som berättar var de olika familjemedlemmarna spenderat en natt. Enkelt uttryckt. Jag fick noga förklarat för mej att det är inte så lätt som det verkar att få en plopp någonstans, en övernattning i någon suspekt by längs autobahn gälls tydligen inte, inte heller ett över-dagen besök i Köpenhamn om man sen inte sover över. Och har man inte plopp där så har man inte varit där på riktigt. Reglerna var lite oklara om hur det gäller med övernattning i båt, jag tycker självklart det räknas (då har jag nästan fler ploppar än Kent i Sverige!) men det ställer sig herr Ljungberg mycket tveksam till. Det krävs alltså att man kan underhålla sig på samma ställe i två dagar med övernattning emellan för att man ska vara på den säkra sidan om jag förstått det hela rätt.

Ett check är alla grejjerna du har på din to do before I die-list. Man kan checka av det mesta, allt från att smaka mormors pankakor till att hoppa fallskärm får vara med. Jag har en känsla av att det kommer bli en hel del nya sådana för oss båda, jag menar något måste vi ju underhålla oss med i nästan fyra månader!

Så, så fort vi skaffat telefonnummer i dom olika länderna lägger vi upp det här, alla bilder från resan kommer ligga på sidan som det är länkat till längst upp på denna sidan och på bloggen kommer jag skriva när jag kommer åt en dator. Dela med er av adressen hit så att dom som vill kan föjla oss, för det lär inte bli mycket av med vykort!

Annelie