mucho very nice

nu ar jag tillbaka dar jag borjade, men sa mycket rikare. jag kommer antagligen tjata hal i huvet pa er dar hemma om montañita, men jag kan inte hjalpa det. som bekant gillar jag manniskor och har lite svart att vara tyst ibland. nu nar jag utrustat mej med annu ett sprak, betyder det saklart att jag maste snacka det hela dagarna sa jag inte glommer. montañita ar bra for det, har finns helt galna och fantastiskt magiska manniskor, och dom basta pratar bara spanska.

for min del handlade montañita om alla moten, jag kan inte pasta att jag gjorde speciellt mycket om dagarna mer an att prata med manniskor och lara mig surfa. och jag skulle kunnat fortsatta med det en manad till. dagarna borjade med spanskalektioner, vi kom overens om att skippa den trakiga grammatiken och satt i stallet och bara pratade. utsikten fran mitt klassrum var helt okej

efterat gick jag oftast och surfade om havet tillat, annars hangde jag pa stranden med diverse folk. men jag maste saga att jag foredrar att surfa, jag hade en helt magisk larare som pa nagot satt lyckades hitta lite balans i min kropp (jag trodde jag var fodd utan) och fick mej att sta upp pa bradan nastan varje gang. har ar han bakom en massa surfingbrador

han jobbar tillsammans med min forsta surflarare pa balsa house, rekomenderar det stallet varmt for folk som vill lara sig. har ar den andra lararen, han liknar lite en hjort pa detta fotot men han ar kul.

pa stranden kan man alltid hitta nagon att snacka med, och gor man inte det kan man alltid titta pa surfarna. wow, ni som sett en latinosurfare pa nara hall forstar. och det ar ganska tacksamt, dom alskar att bli fotade och skriker ofta efter mig att ta en bild pa dom, speciellt den morkare av dessa tva.

den andra tjejjen heter jessica, hon ansag att jag behovde en storasyster sa hon i princip adopterade mej. dessa tva killarna forfoljde oss i en vecka innan dom gav upp.jessica och jag hangde ratt mycket med dessa tva killarna, dom ar musiker fran peru. men ju battre jag blev pa att surfa, ju mer tid spenderade jag med killarna i surfbutiken.

denna bilden hade inte existerat om det inte varit for denna killen

han larde mej vad jag kan,

men han ar fortfarande battre, jag horde fran nagra andra att han ar en av dom basta surfarna har.nar vi inte var i vattnet hangde vi mycket har i surfshopen, kollade pa manniskor och larde mej en hel hog svarord pa spanska.jag vet inte riktigt hur jag ska satta svenska ord pa detta stallet, jag kan pa spanska men jag ar for trott for att forsoka gora nagon oversattning. men jag lyckades ta en bild som fangar budskapet ganska brasa har ar den, den klassiska skatten vid regnbagens slut.

nu ar jag tillbaka i quito, dar jag ska gora en sista framryckning med spanskan innan jag hoppar pa planet hem om en vecka.