Assisterande barnvakt hos lillasyster

South Beach, Miami.

Efter raftingen var det bara några dagar kvar i Colombia, och de spenderade jag i en sista söt liten by med vitkalkade hus och fler hästar än invånare. Jag red en runda och sen kännde jag mig allmänt färdig med både stället och landet.

Det blev flygtur till Miami där jag couchsurfade hemma hos en snäll men ärligt talat lite underlig kille. Han var snäll och så och hämtade mej på flygplatsen, och visade sen stolt upp sin lägenhet efter att ha frågat ut mig om hur det är att bo på hostel och överleva knarkkriget i Colombia. Tydligen inte så berest som han påstod sig vara alltså.

Lägenheten såg ut som något en mer än halvblind 103 årig dam möjligtvis hade uppskattat med lite humor, killen hade tagit beige till en helt ny nivå. Det var beige heltäckningsmatta, tjock och luddig, beige vitrinskåp utan stil, beige skinnsoffa, beige väggar, beigt piano och kronan på verket var ett soffbord där basen var en beige sjöjungfru i sten och så en glasskiva ovanpå. Sovrummet och badrummet hade han piffat upp med lite spontant leopardmönstrat tyg lite här och var. Fantastiskt smaklöst, stackars killen måste fått något om bakfoten. Lite senare gick vi längs gågatan i South Beach och han pekade på den gräsligaste lilablommiga klänningen innom synhåll och sa att den hade klätt mig. Jösses tänkte jag och bestämde träff med en fransk tjej för nästa dags rundvandring, för denna killen var det lätt att överdosera.

Dorothy och jag gick igenom hela South Beach nästa dag, hon har precis flyttat dit så hon var i det där perfekta läget när man hittar på ett ställe men fortfarande tycker det är kul att bara gå och titta och känna stammningen.

Vi hängde på stranden, såg några matcher hästpolo, spanade in Ocean Drive, tittade in hos killarna i Miami Inc, tittade på alla människor som visade upp sig och sina plastikoperationer och till sist avslutade vi med en pasta på hennes tak. Miami är precis som man föreställer sig det, solbrända perfekta kroppar joggar längs stranden, andra lite mer päsiga ligger och lapar sol i stället men håller noga in magen. Vattnet är blått, stranden gigantisk och pulsen är ung.

Nästa dag flög jag in till New York och mötte lilla Linda. Värdet var perfekt så vi gick en lång runda genom Greenwich Village och Soho bort till Battery Park och bara solade näsan och käkade jordgubbar så som två systrar ska göra när de har reunion. Precis som förra gången gick vi sen upp till Times Square och fixade två biljetter till en broadwayshow. Denna gången blev det Hair, så sjukt rolig men inte det minsta lik filmen. Grymma skådespelare och sångare, och rätt vad det var, mitt under en sång, så klädde alla av sig nakna som om det var den naturligaste sak i världen. Publiken visste inte riktigt vad den skulle göra, busvissla eller rodna, och var skulle vi titta?? Jag och Linda bestämde oss för att garva lite nöjt och ge föreställningen toppbetyg. Och ja, kläderna kom på igen någon minut senare.

Senare den kvällen tog vi en nattbuss till Boston, och blev informerade om att vid lunchtid nästa dag skulle vi se tillräckligt representabla ut för att åka karuseller med Lindas polare. Annars chillar vi mest, hjälps åt att komma på svenska ord och uttryck som vi glömt och så går vi till gymmet varje dag. Familjen är som vanligt helt otrolig, jag hoppade in för Linda som barnvakt igår och ungarna till och med lydde!

Det är full rulle i huset, ungar och gäster överallt och alla på olika scheman så vi håller oss sysselsatta med att hjälpa till där vi kan. Och så har dom IKEA-köttbullar i frysen, det är nästan som att vara hemma!