Ciduad Perdida

Var grupp och militarens finger.

De heliga delarna av den forlorade staden.

Shamanens tron dit han ofta kommer om kvallarna nar turisterna gatt hem.

Var guide och en gammal karta over omradet, totalt olaslig for alla utom shamanen som vagrar beratta om den for nagon annan eftersom det berorda omradet ar heligt och fortfarande anvands for ceremonier.

Shamanen och hans andra fru. Han hade redan slitit ut en, hon fodde honom tolv barn innan hon flyttade till narmsta by.

Den senaste veckan har agnats at vandring i djungeln pa jakt efter en forlorad stad. Jag ar nu i norra Colombia i narheten av Santa Marta, ett omrade som tills for fem ar sedan var kontrollerat av paramilitar men son nu halls av den vanliga militaren och ar att betrakta som sakert. Det ligger ute vid den karibiska kusten, men jag akte in mot landet och Kogi-folkets omrade. De bor i den djungeltackta bergskedjan Sierra Nevada de Santa Marta och har en gammal helig stad som varit forsvunnen valdigt lange. Nu har de dock hittat den igen, och jag bokade in mej pa en sex dagars vandring for att se den.

Till att borja med sa ar det varmare an i kokande vatten har pa dagarna. Tank pa att lyfta ett finger och du har svettats ut en liter eller sa. Kanns i och for sig valdigt renande, tror jag spolat igenom alla kanaler nu, men ibland uppskattar en trott vandrare torra klader. Det var tydligt att san lyx holl man inte pa med har, svettas du inte sjalv sa tar luftfuktigheten hand om det at dej och allt droppar efter nagon dag.

Varenda svettdroppe har dock varit val spanderad moda, detta ar den djungligaste djungeln jag sett, Amazonas slang dej i vaggen, och det ar ett skadespel utan mostvarighet att se naturen upptrada live. Du far se myror slapa runt pa saker fem ganger sa stora som de sjalva vare sig det ar ett blad eller en annan insekt de bestamt sig for att forsla hem. Andra insekter flyger forbi i sina fargglada drakter och skimrar i gront, lila och blatt medans tradens invanare diskuterar din narvaro. Stanna upp eller prova ga narmre ett trad for att hora skillnaden.. Det ar rent ut sagt skithaftigt, och hela tiden forsoker man inse hur vansinnigt gront allt ar runt omkring en. Obeskrivligt.

Langs vagen gick vi forbi nagra av Kogifolkets bosattningar, pratade lite med dem och delade med oss av vad for sotsaker vi hade med oss, innan vi pa eftermiddagen kom fram till dagens lager. Det var inga finesser inblandade, sov i en hangmatta och at vad som serveras men man behover faktiskt inget mer, vi var helnojda.

Pa den fjarde dagen klattrade vi upp for 1 250 trappsteg till ruinerna av denna fortfarande heliga forlorade staden, hardbevakade av militarer sedan en grupp turister blivit kidnappade har for fem-sex ar sedan. De blev forresten kidnappade den 11 spetember, vad ar det med det datumet?
I alla fall, anledningen till att det alltid varit oroligt i detta omradet ar att har har vansinniga mangder kokain odlats och tillverkats, och knark ar vanligtvis inte sa bra for husfriden. Om nagon dar ute funderar pa att prova sa var snalla och ak hit forst, nar man ser alla dessa paverkade manniskor blir man sa totalt avtand att jag inte ser hur man nagonsin skulle vilja fa i sig giftet. Vi blev ocksa inbjudna att se processen fran koka-blad till koka-pasta, vilket ar steget fore (en kemikal fore) kokainet ar fardigt att anvandas. Det ar en process som innehaller 7 kemikalier, daribland bensin, svavelsyra och det dar som man tar bort nagelack med fast outspatt, inte konsitgt att man blir knapp i skallen av att sen dra i sig pulvret.

Val uppe i denna forlorade staden vandrar vi runt ruinerna av gamla hus och heliga formationer, smapratar med militarerna som ar valdigt sociala och tillmotesgaende och bara njuter av att vara vid vandringens mal. Efter detta ar det en tva dagars vandring tillbaka, inklusive ett tvasiffrigt antal korsningar av diverse floder utan broar och i bergen ar det aldrig plant... Sa vart det dock, vi var mer an nojda med oss sjalva och naturen runt omkring oss, och igar kvall nar vi kom tillbaka till civilisationen firade vi bade vandringen och pasken med en lyxmiddag tillagad av en kock som har fatt michelin-stjarna. Filet mignon och chokladkaka till efterratt, nu var veckan gjord. Som gradde pa moset drack vi en perfekt Malbec till kalaset, och vi var dessutom nyduschade.
Det var den perfekta avslutningen pa en av resans basta veckor, det aterstar att se vad som ska kunna toppa detta!