Adrenalin-junkies!

Var fantastiska vistelse i Cuenca fortsatte battre an vantat, efter ett besok till inca-ruinerna Inga Pirka pa dagen sa kom vi tillbaka till en hejdundrande gatufest, bokstavligt talat utanfor var dorr. Det var cykellopp nerfor trapporna, en och annan stod naturligtvis pa oronen men lika glada var dom for det (en liten tanke gick till Pontus har, du hade blivit helt till dej i trasorna! Inte visste vi att cykeltavling kunde vara san fest). Det fortsatte med allman fest pa gatan, det dansades och nagon vagad sjal smuttade pa en ol, allt var som det skulle. Vi bodde pa ett kanon-hostel (Travelers of the world, om ni nu skulle ha vagarna forbi) och agaren agerade mamma och basta kompis pa samma gang, sa naturligtvis var det fest aven dar. Efter ett tag drog vi oss ner pa gatan igen for att se pa kvallens hojdpunkt, fyrverkerierna!

Langs hela gatan hade man byggt 5 torn av bambu och fyllt dem till bredden med hemmasnickrade fyrverkerier (aven kallat bomber.. inget som hade passerat nagon form av sakerhetskontroll i alla fall). En modig man fick i uppgift att tanda pa, forst den nedersta vaningen och sen i tur och ordning tills alla 4 vaningarna hade avfyrats. Latt att tro att det hela var over da, men icke! Da tande samme man pa hela tornet, det rok och pos och smallde overallt, raketerna gick lite dit dom sjalva ville och vi backade allihopan ett steg eller fyra. Men ohoj va tjusigt det var!

I ett annat horn av gatan lite tidigare pa kvallen hade den Ecuadorianska armen fest, dom spelade och sjong landets motsvarighet till dansband, och vi har sellan sett sa lyckliga militarer!

Dagen efter gick vi upp alldeles for tidigt for att med buss ta oss till Baños. Denna byn ligger uppe i bergen, ungefar mitt i landet och ar kannd som en hala for adrenalin-junkies. Man kan aka lite rafting pa floderna, hoppa swingjump (som bungyjump men med stumma rep sa man aker mer som i en bage under bron), fira ner sig for vattenfall, kora fyrhjulingar eller vad man nu kan tankas vara sugen pa, allt finns! Pa kvallarna kan man varva ner i en av de sex varma kallorna som finns lite varstans, och om man ar av den rika sorten gar det att fa bade massage och diverse kroppsbehandlingar ocksa. Pa hemvagen gar man oundvikligen forbi en av orakneliga affarer som tillverkar den lokala specialiten, en sorts kola som slangs runt en pinne vid ingangen dar sockerror ar basvara som en smaksatts med alla tankbara smaker. En rejal bit kostar 25 cent, det ar lagom for var budget!

Har har vi kakat marsvin som uppvarmning, akt ut for lite rafting bara for att det ar grymt kul och sen varvade Kent ner med ett swingjump. Bron var 150 meter over floden, och sjalva hoppet var ca 60 meter, det kanns i magen nar man star dar uppe!

Man kan ju ocksa vara hemma, masa sig bort och hyra en film och kaka godis en regning dag for samma pengar... Alla har vi olika intressen, men vi foredrar definitivt att vara har. (Jag vet inte riktigt vad var sjukdom kallas, men vi hade aldrig bytt bort den!)