...and then they all did high five..

Ecuador ar sig likt. Planet fran Panama mot Guayaquil ar halvfullt, vi som har rest lange for att till sist satta oss dar sover, det rika fina folket som bor bakom hoga staket ater fin choklad och ser till att inte forstora frisyren. Alla pratar spanska.
Som vanligt ar det rena ranet att ta en taxi fran flygplatsen till bussterminalen, 4 dollar gar den tva minuter langa resan loss pa. Det ar vart det, i Ecuadors farligaste stad och 40 graders dallrande hetta ar det ingen ide att forsoka promenera den biten. Bussterminalen ar ett kapitel for sig, byggd i tre vaningsplan med flera hundra olika bolag att valja mellan, restauranger och butiker, varenda utrymme fyllt till bristningsgransen av hogljudda manniskor som erbjuder sina varor och tjanster. Det kravs en guide for att hitta ratt buss, och tatt i halarna pa just en sadan hinner jag precis med sista bussen till det en gang lilla Montañita.

Ecuador is just the same. The flight from Panama to Guayaquil is half-filled, a few tierd travellers and a bunch of fancy people from the gated communuties in this Ecuadors biggest and most criminal city. Everybody speaks spanish, I´m the only blond.
As usual is it an ovecharging taxi that takes me from the airport to the hectic busterminal, but it´s worth it. In this extremely hot cuty you don´t wanna walk with everything that you own.
15 minutes later after some good luck with the busses am I on my way back to Montañita.

Jag gar huvudgatan ner genom byn, halften av stallena kanner jag igen, halften ar nya eller omgjorda, men kanslan ar kvar. Detta ar ett sant surfparadis, manniskorna pa gatan ar V-formade, brunbrannda och barandes pa sina surfbrador. Alla snackar och visslar med varandra, men plostligt blir ett av borden tysta. Vannerna har fullstandigt tappat bade hakan och talformagan for nagra sekunder innan det blir skrik, fragor och valkommen tillbaka. Genast har vi fest pa gatan, har finns ingen tid att forspilla for det har gatt over ett ar sedan vi sags senast. Vad har hant sen sist, nar kom jag hit och hur lange tanker jag stanna denna gangen? Efter en stund kommer nagon att tanka pa exet som jag hade med mig forra gangen, han som inte riktigt kom overens med sin brada. Nar det stod klart att jag var singel igen gick en high five runt bordet, och dom borjade hjalpa mej leta ratt pa en ny pojke. Det hade dom inte mycket for, men det blev en bra fest och vi skrattade tills klockan ater var pa de sena timmarna.

I was walking down the main street, recognicing some places, some others were new. But the people was the same, the surferdudes with their boards, and just to make it all better, all my friends was still there. No-one new that I was coming, the big suprise made them all speachless and wondering what really was in that supper they just had, but it was a warm welcome back and an awesome party. Now when I was here alone they finally had the guts to speak to me in public, something that was wery rare the last time since I hen was travelling with my ex, and the all smiled and did a big high five. This will be a nice week, with loads of surf, friends and sun. Not to forget the best coctails in town at Piffos place. Absolutely legendary.

Har fordrivs dagarna pa stranden med en bok, alltid under ett parasoll for solfaktor 45 racker daligt, eller i vattnet, eller sa sitter man och smuttar pa en juice langs huvudgatan och snackar med gamla och nya vanner och vantar pa solnedgangen. Stallet ar relativt tomt pa grund av tsunamivarningen men den ar avblast nu sa det ar ingen fara. Nu ar det dags for ett dopp i havet, det blir snart stromavbrott och da ar det for varmt att vara innomhus utan flakt.