La Serena

Nu sa gott folk har vi tagit oss till La Serena, vilket betyder att var planering redan har spruckit. Det ar dock at det bra hallet och vi ligger en vecka fore, vilket vi sakert kan ha anvandning for i det gigantiska landet mera kannt som Peru. Bland dom battre sakerna med denna staden ar fungerande datorer dar man kan ladda upp bilder, en strand fastan det ar svinkallt for tillfallet och att man kan och bor ata fisk och skaldjur i alla fall ett par ganger om dagen. Sallsynt gott, nastan sa man borde skapa en ny religion till kockens ara eller nagot.

Vi kom hit i garkvall, sa idag blev det sightseeing for allt vad skorna holl. Till guide hade vi en ful men mycket lycklig gatuhund som foljde oss nastan halva dagen.

For att ta det hela fran borjan nu nar vi har fatt in bilder, sa det forsta som motte oss i Santiago var detta fantastiskt blygsamt inredda rum pa Hostal Forrestal. Lagg speciellt marke till gardinerna (eller ja det ar val kanske att ta i, men grejjerna som forsoker tacka fonsterna) som vi tyckte var en klar stammningshojare. Dom forsokte verkligen!
Detta hostelet lag tva minuters gangvag ifran barrio Bellavista, som ar Santiagos bohemkvarter och kort och gott stallet dar det mesta hander. Fargglatt och fint ar det ocksa, och manga av husen ar rena konstverk.

Precis bakom Bellavista uppe pa en kulle star stadens beskyddare i form av en jungfrustaty som vi tyckte var vard vandringen upp for att halsa pa.

Pa vagen upp fick vi dessutom en tjusig utsikt over staden, om man bortser fran smogen sa ar det riktigt vackert har med bergen och allt!Nere pa markplan i staden ar det storstads-tempo som galler, och precis som i dom flesta andra storstader kan man hitta det mesta, fran porrbiografer till tjusiga katedraler.

Sen kommer vi till det har med skidakningen.. Jag har aldrig varit sa nara att bryta benen av mig i hela mitt liv, men sa har jag heller aldrig akt med nagon som Kent. Sahar ar det att Kent ar en mycket morgontrott manniska som helst inte ror sig alls innan frukost. Han hoppar definitivt inte upp ur sangen innan klockan ringer, och skulle aldrig fa for sig att springa runt i rummet och forsoka fa nagon annan att skynda sig. Forutom nar det ska akas skidor vill saga.. Innan jag visste ordet av hade vi hamnat i en minibuss pa vag mot dom snotackta topparna. Vagen dit hade nog gatt snabbt och smartfritt om vi hade haft en chauffor som visste vad han sysslade med, men san tur har man ju inte alla dagar. Efter ett tag forvandlades namligen vagen till isbana, och alla forare stannade bilen och satte pa snokedjorna. Alla utom var vill saga. Han forsokte utan. Nar det misslyckades och vi nastan satt i en annan bil gick han ut, satte sig vid dacket och botrjade filosofera over hur det har kunde handa just honom, och hur tusan han skulle fa pa kedjorna utan att vi skulle marka att han inte hade en susning om vad han pysslade med. Till sist gick nagra av oss ut, forklarade for gubben att sahar gor man och satte pa kedjorna. For att bara namna ett exempel pa vad han hade for sig.

Darmed inte slut pa hans bravader, men dock pa varat talamod for stunden. Det tog oss dock inte mer an ungefar tva sekunder att bli lyckliga igen nar vi val fatt pa oss skidorna och stod dar pa toppen.

Det var inget att diskutera, vi kastade oss ner for en snall rod backe till att borja med och flinade sa mycket att vi nastan blev solbranda pa tanderna i det fina vadret! Sen borjade eldprovet, ak skidor med Kent en hel dag utan att ga sonder. Det bjods pa offpist, svarta backar och diverse hopp, men tydligen satt dom gamla takterna i och lycklig var jag for det! Det var galet, och efter nagra timmar hamnade vi pa en restaurang mitt i backen med lite lagom sol.

I ovrigt har veckan bjudit pa en trip till Val Paraiso och Viña del Mar, den forsta en vacker gammal hamnstad byggd pa en fruktansvard massa kullar och den andra ar mer en badort dit chilenare aker pa sommarsemester.

Dom har en tjusig variant pa regnbage har ocksa, som ni ser gar den runt solen i stallet.

Jag hade forresten fel om den 11 september i forra inlagget, det var Pinochet som stortade den da styrande gubben, inte han sjalv som stortades. Sa vet ni det ocksa! Nu ska vi ga och trycka i oss ytterligare nagra rakor, det ar som sagt inte latt att vara i Chile..