Mina damer och herrar, nu ar det mycket pa uppdateringsfronten sa hall i er. Vi borjar med att satta stamningen: min spanska har under dessa tva veckor upplevt en forkrossande identiteskris. Normalt sett maler jag pa pa ecuadorianska, det vill saga ungefar som rikssvenska, men tidigare vandor till denna kontinenten har satt sina spar och ratt vad det ar vraker jag till med nagor pa riktigt grov peruanska, eller chilenska eller nagot liknande. Killarna borjar da normalt sett asgarva och smalter som smor i solen, ber mig prata mer och jag fattar inte riktigt vad det ar som hander.. Men tank er att jag pa finast rikssvenska borjar prata om mat: aaa, jag skulle vilja ha en fin kottbit (och sen slar jag over till tung skanska) ma potader ti!
Dear readers, now there's lots of things to update you on. First of all, my beloved spanish is experiensing a identitycrisis, meaning that I jump around using the spanish language from all countries i've been to, all with heavy accents. I usually don't really notice, but the guys around are always teasing me and laughts a lot, saying dude, that's heavy peruvian or whatever. It's pretty nice though, because everybody wants to hear it so I usually have somebody to talk to.
Sist var jag i El Calafate och surfade Matias soffa. I huset hos denna fantastiska manniska bor ocksa hans basta van Pitu och ibland hunden Babwas (dregel pa barnsprak). Matias ar en vacker sjal, han arbetar ute vid glaciaren och for sin lilla lon betalar han bade sin egen och sina tva syskons hyror sa att de ska kunna studera vid vars ett universitet. Det ar den sjalvklaraste sak i varlden for honom, och han skulle heldre salja sina skor an att sluta med det. En av dagarna akter jag ut till denna glaciaren, Perito Moreno. Det ar ett hogljudt monster, det later som ett askovader dar ute den kalvar standigt isberg fran sin front.
Last time I was writing from El Calafate, where I surfed at amazing Matias and Pitus house. Both beautiful souls who take good care of everybody, eaven the former streetdog Babwas lived the dream in that house. One of the days there I went to Perito Moreno, a loud glaciar who constantly calves icebergs from its face.
Fran El Calafate tog jag bussen till argentinas trekking paradis El Chalten. Det betyder ytterligare 200 km norrut langs Anderna men fortfarande i Patagonien. Har checkade jag in pa forsta basta stalle men gick direkt och bokade ett battre for nasta dag. Nar man anlander har maste man ta vad man kan fa, allt ar normalt sett fullbokat av vandrare och klattrare fran hela varlden som kommer for att bestiga de legendariska Fitz Roy och Cero Torre. Vi snackar avancerad vaggklattring pa over 3000 m hoga berg, varav Cero Torre ar ytterst svarbesegrat. I denna byn ar det vandring som galler, och jag fick vandrat ungefar tva mil per tur for en vansinnig utsikt over bergen. Det var vackert och rent och luktar gras och drickbart vatten i backar och floder och stegen mot gruset berattar om igen om frihet och snalla radda planeten.
From El Calafate I took a bus direction El Chalten, national trekking capital. It's extremely beautiful located in a valley with the impressive famous peaks of Fitz Roy and Cero Torre looking over it when the weather is nice. These peaks invite climbers from allover to some proper wallclimbing, sometimes under ridicoulus hard conditions at Cero Torre. For me, I was more then satisfyed with the awesome trekking the area also prvides.
Efter denna lilla byn var det meningen att jag skulle aka ut mot ingenstans, till farmen jag skulle jobba pa. Men de var krangliga och otrevliga over mail, sa jag skippade det och fick i stallet lift norrut av en sweitzisk kille. Vi borjade korningen pa den legendariska Ruta 40, som rent allmant kraver en fyrhjulsdriven bil med stor tank, med hans hyrda lilla nissan. Efter tre timmar hade det regnat for mycket, bilen framfor oss fastnade i leran och det gjorde var lilla pytte ocksa. Det puttades och diskutarades, frammat eller bakat, tills en bil fran andra hallet berattade att det bara blir varre langre fram sa for tusan putta bakot for vi kommer aldrig igenom. Sagt och gjort, efter ett tag kom bilarna loss, vi var tackta med lera och paborjade en 1000 (!) km lang omvag via Rio Gallegos (sydligaste staden pa fastlandet) varifran det gar en asfalterad vag norrut fast via kusten. Nu, tva och en halv dagar senare har jag kort bil i alla sorters vader och varianter av patagonien, sovit i en bil, vantat en natt pa att bensinstationen skulle fa in bensin igen och slutligen kommit fram till El Bolson och tagit en dusch...
Denna lilla byn ar kand som ett hippie-paradis, alla har dreads och kakar linser. Det ar mysigt, dom har en marknad med allt mojligt hemmasnickrat tre gnager i veckan och pa hostelet bor en massa gitarrspelande figurer. Har ska jag bara ha det bra och ova spanska tills jag ska mota upp Mattis och company (en kille fran undervattensrugbyn) om nagra dagar i Barriloche. Det kommer bli en manads extra luffande nu nar det inte blev jobb, och det passar alldeles utmarkt!
From El Chalten was I supposed to go to a estancia and work, but they bacame really rude and messy via email so i skipped it. Instead I got a ride up north with an guy from Swtizerland, witch ended up with an 1000 (!) km detour down around Rio Gallegos because of to mutch rain and to bad car on ruta 40. Now, after 2000 traveled km I've arrived in hippie paradise El Bolson, where I just hang out and do hippiestuff. Life is really good!
Dear readers, now there's lots of things to update you on. First of all, my beloved spanish is experiensing a identitycrisis, meaning that I jump around using the spanish language from all countries i've been to, all with heavy accents. I usually don't really notice, but the guys around are always teasing me and laughts a lot, saying dude, that's heavy peruvian or whatever. It's pretty nice though, because everybody wants to hear it so I usually have somebody to talk to.
Sist var jag i El Calafate och surfade Matias soffa. I huset hos denna fantastiska manniska bor ocksa hans basta van Pitu och ibland hunden Babwas (dregel pa barnsprak). Matias ar en vacker sjal, han arbetar ute vid glaciaren och for sin lilla lon betalar han bade sin egen och sina tva syskons hyror sa att de ska kunna studera vid vars ett universitet. Det ar den sjalvklaraste sak i varlden for honom, och han skulle heldre salja sina skor an att sluta med det. En av dagarna akter jag ut till denna glaciaren, Perito Moreno. Det ar ett hogljudt monster, det later som ett askovader dar ute den kalvar standigt isberg fran sin front.
Last time I was writing from El Calafate, where I surfed at amazing Matias and Pitus house. Both beautiful souls who take good care of everybody, eaven the former streetdog Babwas lived the dream in that house. One of the days there I went to Perito Moreno, a loud glaciar who constantly calves icebergs from its face.
Fran El Calafate tog jag bussen till argentinas trekking paradis El Chalten. Det betyder ytterligare 200 km norrut langs Anderna men fortfarande i Patagonien. Har checkade jag in pa forsta basta stalle men gick direkt och bokade ett battre for nasta dag. Nar man anlander har maste man ta vad man kan fa, allt ar normalt sett fullbokat av vandrare och klattrare fran hela varlden som kommer for att bestiga de legendariska Fitz Roy och Cero Torre. Vi snackar avancerad vaggklattring pa over 3000 m hoga berg, varav Cero Torre ar ytterst svarbesegrat. I denna byn ar det vandring som galler, och jag fick vandrat ungefar tva mil per tur for en vansinnig utsikt over bergen. Det var vackert och rent och luktar gras och drickbart vatten i backar och floder och stegen mot gruset berattar om igen om frihet och snalla radda planeten.
From El Calafate I took a bus direction El Chalten, national trekking capital. It's extremely beautiful located in a valley with the impressive famous peaks of Fitz Roy and Cero Torre looking over it when the weather is nice. These peaks invite climbers from allover to some proper wallclimbing, sometimes under ridicoulus hard conditions at Cero Torre. For me, I was more then satisfyed with the awesome trekking the area also prvides.
Efter denna lilla byn var det meningen att jag skulle aka ut mot ingenstans, till farmen jag skulle jobba pa. Men de var krangliga och otrevliga over mail, sa jag skippade det och fick i stallet lift norrut av en sweitzisk kille. Vi borjade korningen pa den legendariska Ruta 40, som rent allmant kraver en fyrhjulsdriven bil med stor tank, med hans hyrda lilla nissan. Efter tre timmar hade det regnat for mycket, bilen framfor oss fastnade i leran och det gjorde var lilla pytte ocksa. Det puttades och diskutarades, frammat eller bakat, tills en bil fran andra hallet berattade att det bara blir varre langre fram sa for tusan putta bakot for vi kommer aldrig igenom. Sagt och gjort, efter ett tag kom bilarna loss, vi var tackta med lera och paborjade en 1000 (!) km lang omvag via Rio Gallegos (sydligaste staden pa fastlandet) varifran det gar en asfalterad vag norrut fast via kusten. Nu, tva och en halv dagar senare har jag kort bil i alla sorters vader och varianter av patagonien, sovit i en bil, vantat en natt pa att bensinstationen skulle fa in bensin igen och slutligen kommit fram till El Bolson och tagit en dusch...
Denna lilla byn ar kand som ett hippie-paradis, alla har dreads och kakar linser. Det ar mysigt, dom har en marknad med allt mojligt hemmasnickrat tre gnager i veckan och pa hostelet bor en massa gitarrspelande figurer. Har ska jag bara ha det bra och ova spanska tills jag ska mota upp Mattis och company (en kille fran undervattensrugbyn) om nagra dagar i Barriloche. Det kommer bli en manads extra luffande nu nar det inte blev jobb, och det passar alldeles utmarkt!
From El Chalten was I supposed to go to a estancia and work, but they bacame really rude and messy via email so i skipped it. Instead I got a ride up north with an guy from Swtizerland, witch ended up with an 1000 (!) km detour down around Rio Gallegos because of to mutch rain and to bad car on ruta 40. Now, after 2000 traveled km I've arrived in hippie paradise El Bolson, where I just hang out and do hippiestuff. Life is really good!
Bilderna motarbetar mig och vill inte hoppa in i texten, sa har kommer nagra totalt osorterade!
Here are some new and old pictures, completely randome since they're still working against me.
some penguins in Beagle Channel
In the Beagle Channel, the old lighthouse.
Ushuaia
El Caminito in La Boca, Buenos Aires
Tango in San Telmo, Buenos Aires
Our little monster for ruta 40
Cero Torre
The guys are cooking and the girls watching
Here comes the drinking water, chilled and all!
Lago de los tres, below Fitz Roy
Fitz Roy on the right
My first hostel in El Chalten had no parking for cars, but two lots for choppers
Perito Moreno
Me at glaciar Perito Moreno
Babwas chilling out..
5 kommentarer:
Hej Äventyrerskan
Härligt att höra om dina bravader,
Jag kunde berätta lite om vardagen här hemma men det blir inte riktig samma sak
Ha det bra // Puss pappa
Alltid lika trevligt att läsa om dina äventyr! När du kommer hem får du ha en genomgång med karta.
Vi har haft barnsligt roligt i en pulkabacke hela familjen idag.
Kram Lena
Hej hjärtat!
Härligt att läsa om alla dina äventyr om än med andan i halsen:)
Önskar dig en Glad alla hjärtans dag!
Vi kom hem från Trysil igår och har åkt fantastiskt mycket skidor och haft det jättebra.
Var rädd om dig, längtar redan till ditt nästa inlägg.
Puss, älskar dig
Bamsekram från mamma
Hejsan kusin!
Låter som du har det kanon gött, med en massa äventyr!! Du får ha en berättar kväll för hela släkten, med karta och allt som mor sa, när du kommer hem igen.
kram Anna
Jösses vad du säljer in det bra Annelie! Man blir både lite knäsvag och nästan tårögd av bilderna.. och speciellt när det inte går att göra verkligheten rättvisa med en bild :D
Skicka en kommentar