Nu lamnar vi Bolivia..

Bolivia ar definitivt bland det basta vi varit med om, vackert och tjusigt overallt och fantastiskt trevliga manniskor. Men det haller pa att utvecklas lite av ett inbordeskrig har, jag vet inte om ni har hort det. Det ar i alla fall sa att Bolivia har en regering som bestar av indianer, eller ursprungsbefolkningen som dom kallas. Presidenten Evo Morales har gjort en Robin Hood och bestamt att dom vita landagarna (ex-europeer) ska ge bort det mesta av marken till folket som arbetar pa den (indianerna) eftersom dom knappt kan leva pa vad dom far betalt. Givetvis gillar inte landagarna detta sa dom har inte gatt med pa det. Det leder till att indianerna protesterar och arrangerar vag-blockader, och nar landagarna tycker nagon kommer dem for nara sa skjuter de dem. Det dor folk varje dag, varst ar det i omradet Santa Cruz dar allting startade och som ar dar dom flesta landagarna ar. Det ligger i motsatt horn av landet gentemot var vi befinner oss, har marks det inte mycket av mer an att det skrivs om det overallt pa vaggar langs vagarna och i staderna. Det ar sorgligt for Bolivia fortjanar mer tid for att upptackas men som laget ar nu valjer vi att aka in till Peru i morron.

Vi ar just nu i Copacabana vid Titicacasjon, och harifran kan vi se Peru sa det ar inte langt alls till gransen.

Harifran har vi mest gjort smagrejjer men som andan saklart resulterat i nagra stora check i protokollet, som att aka ut till flytande vassoar och fiska pa varldens hogst belagna segelbara sjo!

Sa har tjusig utsikt far man pa kvallen.

Vi satt och beskadade samma utsikt mitt pa dagen i forrgar, valdsamt nojda med varsin nyinhandlad dricka och inget speciellt pa schemat. Da smog sig tva ligister fram, pa vardera ca 5 ar och snodde Kents lask. Eller rattare sagt, de greppade flaskan och sag sen sa sota och miserabla ut de nagonsin kunde under tiden de backade ivag. Kent inledde jakten efter dom samtidigt som jag nastan dog av skratt och dirigerade dom vidare sa han inte skulle hitta dom. Smakillarna vann och krop efter ett tag ut fran sitt gomstalle och sprang bort till mamma med den halvfulla lasken. Resans forsta ran alltsa, sa bra som det bara kan bli!

Sedan skallde visserligen morsan ut dom och tvingade killarna att lamna tillbaka flaskan, stackars smapojkar..

Nu har vi nagra allmant stora fragor for oss som vi med ljus och lykta sokt svaren till, men utan resultat:

1. Det finns kanonmanga virvelvindar ute i oknen, hur uppstar en sadan?

2. Vi har bada fatt skumma utslag pa benen, dock helt olika. Annelies ar jattesma roda prickar som inte kanns, och Kents ar stora ocksa roda prickar som dessutom ar torra men inte heller kanns.

Annelie gissar att han har fatt svinkoppor och hon sjalv har bara allmant skumma ben, men finns det kanske nagon vis sjal dar ute som vet vad som hander med oss? Tillagas kan att vart dricksvatten ett tag smakade misstankt mycket svavel, ar det bra eller daligt?